Maths bästa böcker 2009

Margaret Atwood: The Year of the Flood
Skrämmande skildring av Undergången av Atwood i dystopisk toppform. Hon använder alla sf-författarens berättartekniska verktyg som finns i verktygslådan och skapar en kusligt övertygande framtid – särskilt som den inte känns alls avlägsen, utan kan inträffa under min livstid.

Ian McDonald: Cyberabad Days
Om 1980-talets viktigaste sf-roman var William Gibsons Neuromancer, och 90-talet Neal Stephenson Snow Crash, är Ian McDonalds River of Gods 00-talets. Handlingen utspelas i Indien år 2047, där gamla gudar och traditionella sätt att leva existerar sida vid sida med extrem högteknologi och nygammalt klassamhälle. 2009 kom Cyberabad Days, som samlar sju noveller som utspelas i samma framtid som skildras i River of Gods. F*cking brilliant, som Richard Morgan skriver på bokens baksida.

China Mieville: The City & The City
I Perdido Street Station och alla andra av China Mievilles böcker tar det ett par kapitel av eftertänksam läsning innan man börjar begripa hur världen hänger ihop. Så även med The City & The City, som utspelas någonstans i ett tänkt Östeuropa. En hårdkokt, metafysisk deckare, där ett mord inträffar i en verklighet men den skyldige påträffas i en annan. Fast de hänger ihop, liksom, det finns vissa punkter där verkligheterna överlappar varandra, man kan ta taxi från den ena till den andra, ja ni fattar…

Stephen King: Under the Dome
En vecka 2009 gick jag omkring med påsar under ögonen och försökte jobba och bete mig vanligt fast jag bara sovit tre-fyra timmar varje natt. Alltsammans Kings fel. Man börjar läsa. En väldig ostkupa sänks plötsligt ned över en liten stad. Ingen kommer ut. Ingen kommer in. Hur ska det gå för alla som bor där? Illa, förstås. Vi talar Flugornas herre, fast inte på någon ö i havet, utan i bibelbältet i mellanvästern i USA. Ett kapitel till bara. Ett till. Och ett till… Årets sidvändare, ni är varnade.

Gardner Dozois (red): The Year’s Best Science Fiction & Paolo Bacigalupi: The Windup Girl
Year’s Best SF – en tjock antologi med noveller - kommer alltid när sommaren står för dörren. Bevisar tesen att science fiction inte sällan är bäst i det korta formatet, där författaren tvingats skala bort allt överflödigt och koncentrera sig på en idé eller en möjlig utveckling – tänk om… Jag fastnade särskilt för en ny bekantskap – Paolo Bacigalupi och novellen The Gambler med handlingen förlagd i Los Angeles it-nära framtid. Precis som McDonald ovan är han synnerligen skicklig på att skildra människor och de kulturkrockar som uppstår när gammalt möter extremt nytt. När sommaren var slut kom Bacigalupis roman The Windup Girl, som även den var lysande. Årets nykomling för min del.

Piers Bizony: How to Build Your Own Spaceship
Jag är inte alls intresserad av rymdteknik eller hur raketer fungerar. Raketer är blott Mäktiga maskiner i Mänsklighetens tjänst som tar oss närmare Det stora Äventyret - Rymden och Oändligheten och allt annat Svindlande. Men nu vet jag vilket som är det bästa raketbränslet, bästa omloppsbanan, vad olika raktettyper har för för- och nackdelar och hur ESA, Nasa och övriga rymdstormakter tänker och hur kommersiella aktörer som Bransons Virgin Galactic planerar för framtiden. Allt skrivet med en befriande torr, brittisk humor. Min kunskap om världen och tillvaron har ökat en liten aning.