A Time of Dread

A Time of Dread är den första boken i John Gwynnes nya serien Of Blood and Bone som, precis som serien The Faithful and the Fallen, utspelar sig i The Banished Lands. Handlingen börjar 120 år efter den avslutande Wrath och även om det inte är nödvändigt att ha läst den serien (jag har inte gjort det) så kan det vara en fördel, om inte annat för att slippa spoilers ifall man skulle vilja gå tillbaka i efterhand. Om man har läst den tidigare serien så ska man absolut läsa A Time of Dread.

En snabb recap för de oinsatta: En portal till en annan sfär öppnades och de demonlika Kadoshim kom då in i ’vår’ värld. Efter dem följde Ben-Elim, änglalika krigare och Kadoshims ständiga fiender. Ben-Elim valde ödmjukt att stanna i vår värld för att rädda och försvara mänskligheten även efter det att hotet från Kadoshim var avvärjt. Självklart krävde de en ersättning för sitt beskydd.

Sedan slutet av den föregående serien har Ben-Elim, med olika grad av tvång, fört samman nationer till ett enda ’troget’ land, samt spårat och utrota de sista resterna av Kadoshim. Det är ungefär där vi står när A Time of Dread startar. Självklart är Kadoshim inte utrotade och samtidigt som deras makt och kulter börjar växa blir Ben-Elim alltmer desperata och deras vänliga järngrepp över den värld de tagit över ifrågasätts allt mer av de människor de påstår sig vilja rädda.

Gwynne presenterar bakgrundshistorien för de oinsatta läsarna mycket skickligt, ofta genom att äldre personer i böckerna berättar för de yngre. Det ges inga faktadumpar. Det gör att det tar ett tag innan man får hela bilden klar för sig, men det absolut inget som stör. I vanlig ordning lär man helt enkelt känna världen samtidigt som man lär känna karaktärerna.

Det är fyra mycket väl valda karaktärers perspektiv som driver historien framåt:
Bleda, som tas som skyddsling av Ben-Elim efter att hans klan inlett ett icke godkänt krig mot en annan klan. Han uppfostras, tränas och utbildas av dem, och ser därmed deras samhälle på nära håll med kritiska ögon.
Riv, vars hela liv och existens har gått ut på att bli en White-Wing, en av Ben-Elims elitkrigare. Hon tror till fullo på Ben-Elim. Eftersom hon lever i Bledas omedelbara närhet, får vi en väldigt intressant kontrast i hur olika de två ser på exakt samma samhälle.
Drem, en ung jägare som bor i de norra delarna dit Ben-Elim ännu inte nått. Hans far, har flyttat norrut just för att komma bort från regimen. Det är en tillsynes vanlig ung man med vanliga problem som, inte helt överraskande och på omvägar, hamnar mitt i händelsernas centrum.
Och till sist Sig, en jätte som, på grund av sin arts långa livslängd, har varit med sedan Ben-Elim och Kadoshim först kom. Hon minns strider, historiska personer och händelser som människor pratar om i termer om legender.

Valet av huvudkaraktärer ger en bra helhetsbild av världen och de olika synsätt som finns i den även, om handlingen i huvudsak kretsar nära karaktärerna och enskilda händelser. En stor behållning är att författaren så elegant och till synes enkelt får med så många perspektiv trots att det är ett begränsat antal karaktärer som leder historien framåt. Det kan tilläggas att antalet karaktärer i boken inte är få och även de i periferin är väl utvecklade och mycket bra beskrivna.

Att få grepp om tidslinjen och hur den löper mellan de olika karaktärerna tar ett tag, men det verkar lite vara avsiktligt och löser sig snart. Inledningsvis känns boken också långsam och det är rätt tvära kast mellan kapitel och karaktärer. Långsamheten är i sig inget problem eftersom handlingen hela tiden drivs framåt och det känns aldrig enbart som en transportsträcka. Det är därför synd att Gwynne envisas med att avbryta kapitel med en cliff-hanger mitt i en händelse, och han gör det ofta. Historien är stark nog att få med sig läsare även utan det.

Det är en väl uppbyggd värld med välskrivna karaktärer. Gwynne har också fantastiska miljöbeskrivningar som lyfter handlingen utan att vara långdragna eller känns dittvingade, utan som i stället bidrar till stämningen och känslan. Den något långsamma, men ändå bra, inledningen följs av en intensiv och spännande andra halva då det är svårt att lägga ifrån sig boken över huvud taget.

Det som inledningsvis kändes lite som en ungdomsbok visar sig vara allt annat än det och Gwynne är på inget sätt rädd för att göra läsaren illa till mods—eller krossa hen totalt, för den delen. Så, det är ingen ungdomsbok och det är inte lättsamt, men det är mycket bra.