Fool's Assassin
Men Robin Hobb hastar inte direkt fram historien. Större delen av boken handlar om Fitz i sitt nya liv på landet som förvaltare och husbonde på ett herresäte långt från Huvudstaden och politik, gift med sin ungdomskärlek Molly som han återförenades med sent i Fool’s Fate efter det att de båda levt helt skilda liv som vuxna. Hennes barn från äktenskapet med Burrich växer upp i deras hem, de har djur, jord och hushåll och det mest idylliska förhållande jag fått beskrivet för mig.
Och här dyker de första sprickorna genast upp. Boken är berättad i förstahandsperspektiv, mestadels från Fitz synvinkel, och han är sällan helt igenom ärlig. Framför allt inte gentemot sig själv. Små sprickor i idyllen dyker upp ganska tidigt – en mystisk budbärare som endast lämnar blodspår efter sig; en konstig sjukdom följd av en onaturligt lång graviditet; ett barn som ser onormalt ut på ett sätt som Fitz borde känna igen; ytterligare en budbärare som mördas på egendomen med ett budskap från Fool hon lyckas förmedla med sina sista andetag; känslorna Fitz inte kan dölja för sig själv när han motvilligt tvingas utföra ett uppdrag åt sin gamle mästare Chade – och Fitz jobbar väldigt hårt för att blunda för allt som kan störa det idealliv som var drömmen han byggde upp som femtonåring.
Till slut måste allt nå bristningsgränsen och det är en i sanning imponerande omfattning på katastrofen. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag gissa alla sätt som det kunde gå fel på! De till synes osammanhängande små konstiga incidenterna som dykt upp i boken länkas i slutet samman i en serie händelser som visar hur Fitz och hans familj levt ett liv i stormens öga och där hans förnekande av verkligheten, sitt arv, sitt förflutna och kanske till och med sina egna sanna känslor lett till ett ofattbart lidande och kan komma att leda till något ännu värre i framtiden. Men å andra sidan har han också till sist återförenats med Fool, och tillsammans har de ju redan visat att de har makten att förändra världens öde.