Frostskymning

Vad är Berättelsen om Blodet?
Det är så svårt att svara på. Det är sällan någonting är en enda sak. Det mesta är flera olika saker samtidigt. Och jag vet ju så lite om dig - du som läser det här. Vem är du? Vad tycker du om? Vad skulle du vilja veta?
Kanske är du en trogen läsare från starten. Kanske har du hört talas om någon av böckerna och är nyfiken. Kanske vet du ingenting. Kanske vet du redan mer än du vill veta?
Vi kan väl börja så här.
Vad är Berättelsen om Blodet?
Den är färdig!
Det är rätt stort för mig och jag vill gärna ha det sagt. Den är helt klar!
Fyra romaner och nästan tvåtusen sidor som långsamt tråcklats samman under fem års tid. Det började med Ondvinter fortsatte med Eldbärare och Förbundsbryterskan. Och nu kommer alltså den sista delen: Frostskymning äntligen ut och därmed är bokserien avslutad.
Det innebär att jag kan gå vidare. att jag kan skriva något helt nytt. Utforska andra världar. Det är spännande och inte så lite kusligt. Jag kan lämna Berättelsen om Blodet.
Men det vill jag ju inte att du skall göra.
Jag vill att du skall läsa.
Har du aldrig kommit i kontakt med Berättelsen om Blodet tidigare? Hur skall jag förklara vad det är? Jag får ofta känslan av att jag är den sämsta människan på jorden när det gäller att förklara vad jag själv skriver. Men jag gör ett försök.

Berättelsen om Blodet är historien om Sunia och Wulf, bror och syster - tvillingar - som lever ensamma med sin far djupt inne i skogen. Deras värld är djuren på gården, grödan på åkrarna, fiske i bäckarna och ibland också jakt. På många sätt lever de ett enkelt liv, men de lever också med ett stort utanförskap. Ingen i trakten ser ut som de och tvillingarna har ett märkligt band till varandra som ingen annan förstår.
Så ändras allt. Wulf och Sunia kastas ut från den trygga, invanda tillvaron hemma på gården och måste klara sig ensamma i en värld som inte alls är vad de trodde.
Ett uråldrigt imperium vaknar långt borta och med den en isande skräck som ingen förstår och som bara går under namnet Kylan. Skuggor från ett förflutet de inte visste att de hade drar in tvillingarna i en kamp på liv och död. Snart är de vilse i främmande marker, där allt - till och med deras egna drömmar - hotar att döda dem. Och deras enda möjlighet att överleva är att lösa gåtor som deras far gömt långt inuti deras egna minnen.

Ungefär så.
Men om du redan har stiftat bekantskap med Berättelsen om Blodet? Om du bara vill veta vad som väntar nu, i bokseriens sista del?
Du kommer att känna igen dig. Och du kommer inte att göra det. Frostskymning är slutet på berättelsen om Wulf och Sunia och nu ställs allt på sin spets. Efter de omtumlande upplevelserna i underjorden. Efter att ha lämnat Nolafolket tillsammans med Gytak och det märkliga Sommarynglet beger sig tvillingarna rakt ut på isvidderna på jakt efter det gamla imperiets regalier. Men inget går som de har tänkt sig. Galgmän och vinterhundar återvänder. Landet är krigshärjat. Kylan sprider sig. Och det förflutna hinner ikapp dem i en form som hotar att förstöra det enda övertag de har - deras tillit till varandra.
Tvillingarnas resa tar oss den här gången till nya platser, långt uppe i de östra ödemarkerna, intill Imperiets gamla moderland. Flera bekanta ansikten återvänder, men vi gör också nya bekantskaper. Och när vi till sist har kommit fram till själva kärnan. När vi står inför den tomma tronen i det kejserliga palatset i Unbaurgs. Då kommer priset att vara högt för många av dem.
Frostskymning kommer att svara på många av de frågor som de tidigare böckerna har väckt. Men den kommer också att ställa nya. Och när vi till slut lämnar Wulf och Sunia, hoppas jag att det finns ett sug kvar efter att få veta mer. Är det inte så alla bra berättelser slutar - med känslan av att du inte är färdig, att du fortfarande vill läsa vidare?

Och så till sist - om du ändå har stått och tittat på Ondvinter eller någon av de andra böckerna, men inte kunnat bestämma dig för om du vill läsa dem. Hur skall jag kunna nå dig? Alla böcker är helt enkelt inte för alla. Så otroligt hemskt om det var så. Men jag vill ju ändå försöka nå dig också. Försöka förklara vad som är speciellt med Berättelen om Blodet.
Då skulle jag vilja börja med orden.
Det här är klassisk episk hjälten-kommer-från-en-enkel-bakgrund-men-dras-med-i-en-strid-som-kan-komma-att-avgöra-världens-framtid-fantasy. Men jag har velat hitta en utgångspunkt som känns ny.
En sådan har varit orden. Jag har velat klä min berättelse i en svensk språkdräkt hela vägen. Låta själva historien stöpas av svenska förhållanden. Inte låna för mycket av den anglosaxiska världen som annars dominerar genren.
Det finns en småskalighet här. Något jordnära. Dävet. En doft av fårfeta. Kolmarker. Flarkmyrar. Nyanser från mogna hjortron. Ljunghedar. Tät granskog och gles tallmo. I luften hänger toner från Dan Andersson. Under ytan kokar den svenska folksägnen - full av självmotsägelser och bortglömda faror.
Och utöver orden har jag funderat mycket på vad det egentligen innebär att skriva fantasy. Vad genren skapar för förväntningar. Världen. Roller. Hur det faktiskt känns att leva inuti en berättelse som verkar staka ut ett Öde med ett tydligt Mål åt dig. Hur du försöker förstå och förlika dig med det.
Men framför allt har jag velat skapa något som andas och lever.
Något som är mustigt och doftar. Något som är spännande, oväntat, otryggt men lockande.
Och som är mörkt. Mycket, mycket mörkt.

Har jag lyckats?
Ta reda på det!