Nekromantikerns irrfärder
Det här är mörk fantasy - grym och obeveklig som livet självt men samtidigt hisnande storslagen och ohyggligt spännande. Den är mycket välskriven med trovärdiga karaktärer i en allt annat än platt värld och föredömligt fri från föråldrade könsroller. Kvinnorna är ofta minst lika starka, förslagna och farliga som männen, och vändningarna är många - ondska och godhet beror på perspektivet. Ingenting är svart eller vitt, bara ett grått töcken ur vilket man aldrig vet vad som komma skall.
Serien Svärdens väktare inleddes med boken Diamantsvärdet & Träsvärdet. Den utspelar sig på en kontinent erövrad av människor som har förslavat eller åtminstone förtryckt andra äldre(?) raser som gnomer, danker och orcher. Men nu har de förtryckta fått nog och drömmer, inspirerade av gamla profetior och legender, om forna tiders frihet och storhet. Den unge kejsaren som nyligen har bestigit tronen inser i sin tur att hans totala makt egentligen är obefintlig och istället innehas av det "rådgivande" magikerförbundet.
Till provinsstaden Chavlin kommer en dag legoknekten Fess, utsänd på ett obskyrt skuggningsuppdrag. I hans spår följer andra besynnerliga sällskap på flykt undan det årliga dödsregnet. Konflikter och motsättningar går snart överstyr. Kejsaren revolterar mot magikerna för att återta makten och de förtryckta raserna passar på att göra uppror. Kriget når snart världsomdanande proportioner. Inget är längre vad det verkar; till och med verkligheten är blott en av många verkligheter, vilket Fess bittert får erfara då han efter en strid vaknar upp någon helt annanstans och får göra sig en ny karriär som nekromantiker. Och detta är bara början...
Svärdens väktare är mycket mörk fantasy - våldsam men utan att förhärliga eller bagatellisera våldet och obehagligt lik en riktig krigsskildring och därför gripande. Läsvärd även för den som normalt inte gillar den typen av historia. Det är inte det minsta romantisk utan mest eländig och skitig, som i verkligheten, och det krävdes nog en ryss för att kunna skildra djupet i misären och konflikterna mellan olika folkgrupper. Det krävdes också en mycket skicklig författare för att skapa denna allt större värld, som växer likt en babushka - en sådan där delbar rysk docka där lager läggs på lager, ibland förrädiskt subtilt, ibland drastiskt, och Perumov får en att ständigt höja blicken till horisonter som man dittills inte hade anat. Det är sålunda en berättelse som likt Tolkiens ger mer vid varje omläsning, men om man skall anföra likheter med andra författare så ligger George R. Martin och Philip Pullman bättre till.
Nick Perumov, född 1963 i dåvarande Sovjet, var den som översatte J.R.R. Tolkiens Lord of the Rings till ryska. Han blev så överväldigad att han skrev en fortsättning och sedan egna verk, varav Svärdens väktare brukar anses som det främsta. Han utsågs till Europas bäste fantasyförfattare 2004 och Rysslands så sent som 2007. Med avstamp i Tolkiens genuina världsbyggande och den ryska episka traditionen, har han skapat en egen stil som inte liknar någon annans.
Diamantsvärdet & Träsvärdet gavs på svenska ut i två delar, följd av Nekromantikerns födelse och nu Nekromantikerns irrfärder, alla med stämningsfulla omslag av Peter Bergting (som har gjort den fantastiska tecknade serien The Portent - De dödas rike. Vi är tack skyldiga bokförlaget Ersatz för att de har gjortdenna skatt av icke-engelsk/amerikansk fantasy tillgänglig för oss. Läs mer om serien på www.ersatz.se