Sword of Destiny

Den här texten skrevs ursprungligen till den svenska utgåvan av boken, Ödets svärd, som nu inte längre finns att köpa.

Geralt är van att ingjuta skräck och misstro i alla han möter. Inte egentligen på grund av sitt utseende, även om hans ärrade yttre säkert inte gör saker bättre, utan för vad han är, en Häxkarl, en magikunnig mutant som fostrats till att slåss sedan barnsben. Han reser världen runt för att utrota demoner och allahanda monster. Mot rätt summa pengar tar han sig an jobben ingen annan vågar, eller överlevt. Trots att han till synes saknar både moral och känslor har han ett hederskodex han följer och en förlorad kärlek som ständigt verkar leva kvar i periferin av hans liv. Något som ställer till problem när den förlorade kärleken dyker upp med en grupp drakjägare, och drakar tillhör det som Geralts heder strängt förbjuder att han jagar.

Andrzej Sapkowskis böcker är en frisk fläkt i bland alla fantasyromaner om unga bondpojkar som egentligen inte vill rädda världen, men måste på grund av ödet. Det är mörkt, smutsigt, och är du en lusäten bondpojke lär du inte ha den minsta chans att hitta den där magiska reliken och rädda världen. Inte när Sapkowski fattat pennan i alla fall. Då är det de hårda, smarta och tuffa som överlever, i en värld som tagit mycket inspiration av den slaviska mytologin och där det visar sig att de flesta sagor har ett uns av sanning i sig. En viss likhet kan ses med den ryske författaren Nick Perumovs verk, Diamantsvärdet och träsvärdet, de har båda samma dysterhet och svärta.

Andrzej Sapkowski, som från början pluggade ekonomi och jobbade inom säljbranschen, började sin författarkarriär år 1986 då han skickade in novellen Wiedźmin, (Häxkarlen), till Polens främsta fantasymagasin, Fantastyka. Han blev rosad av både kritiker och läsare, vilket blev början till hela Sagan om Häxkarlen, som nu är uppe i tre novellsamlingar och fem romaner. Numera anses Sapkowski vara Polens främsta fantasyförfattare, han har översatts till 9 språk, vunnit Zajdel awards fem gånger och vann även det spanska Ignotus award 2003 för Den sista önskningen och bästa utländska novell för Muzykanci (Musikerna). Senast mottog han även det prestigefyllda David Gemmel Legend Award.

Han översattes inte till engelska förrän hösten 2007, trots att han redan rönt stora framgångar i Europa. En av anledningarna till att han över huvud taget lanserades på engelska var att det mycket omtalade datorspelet "The Witcher", som byggde på Sapkowskis verk, skulle släppas samma höst. Spelet, som blev det bäst säljande spelet någonsin i Polen, hade blivit mycket omtalat i media både innan och efter lanseringen, och den engelska utgåvan av Den sista önskningen drog helt enkelt nytta av denna publicitet. Något som visade vara ett smart drag, då spelet blev en storsäljare även utanför Polen, och suget efter böckerna blev enormt. I Sverige släpptes Den Sista önskningen år 2010, och 2011 släpptes den mycket efterlängtade uppföljaren på spelet, "The Witcher 2 – Assassins of Kings", och det talas redan om att det kan vara årets bästa spel.

Man kan fråga sig varför de både på svenska och engelska valde att publicera The Last Wish först, som egentligen är en löst sammanhållen roman blandat med kortare fristående noveller, i stället för Blood of Elves som trots allt är första delen i Sagan om Häxkarlen. Svaret får man ganska snabbt om man läst båda böckerna. "The Last Wish" släpptes 1993 (varav fyra av historierna egentligen är nytryck från den första novellsamling från 1990) i Polen, alltså ett år före "Blood of Elves". De löst sammanhållna berättelserna i boken ger lite mer bakgrund till persongalleriet och även världen i sig. I "Blood of Elves" slängs man nästan direkt in i handlingen utan några direkta förklaringar, boken tar för givet att man redan är bekant med Geralt och alla hans vänner och fiender.

På engelska valde man att följa upp "Sista önskningen" med "Blood of Elves", medan man på svenska fortsatta med Miecz przeznaczenia, "Ödets svärd", en novellsamling från 1992. Detta var den andra novellsamlingen Sapkowski skrev om Geralt, och tillskillnad från "Sista önskningen", är alla novellerna fristående.

Sapkowski skriver med mer svärta än de flesta brittiska och amerikanska författarna. Det finns en genomgående ton av svart humor och misär i alla de sex novellerna i "Ödets svärd". Sapkowski lyckas även undvika typiska fallgropar, till exempel att huvudpersonen Geralt, trots att han är en form av supermänniska genom mutation, inte känns som att han är övermäktig eller oövervinnlig, som säg Stålmannen eller valfri Guillou-hjälte. Inte heller är Geralt någon tvålfager hjälte med moraliska dilemman, frågan är om Geralt ens har vad man kan kalla för moral.

Sapkowskis berättelser kan sammanfattas som mörka och våldsamma utan att kännas pretentiösa eller korkade, de är nyskapande utan att vara helt främmande.

Börja läs och upptäck en mörk värld som ständigt förvånar och trollbinder, äventyr som ger rysningar, för att i nästa ögonblick bjuda på skratt.

Det dröjer inte länge förrän man förstår vad resten av Europa pratar om när de hyllar Sapkowski, det enda konstiga är att det tog så lång tid innan han gavs ut på engelska och svenska.