The Grace of Kings
I en episk fantasy som denna finns det naturligtvis en uppsjö av karaktärer vars synvinklar vi får dela. Två av de centrala karaktärerna är den före detta rumlaren Kuni Garu, som har egenheten att alltid välja det intresantaste alternativet i varje given situation som livet ställer honom inför. Han kommer verkligen att leva i intressanta tider. En annan av de olika karaktärerna som man anar kommer att ha stort inflytande på berättelsen är Mata Zyndu, en jätte till man på 2,40 och släkt till en berömd serie generaler och adelsmän.
Det hela utspelar sig på en grupp öar i omfattning som Hawaii eller så. De har sedan urminnes tider varit uppdelade i sex kungadömen. Det har naturligtvis varit gott om strider och bråk, men kartan har i stort sett hållit sig intakt. Sedan kom kung Réon från det lilla kungadömet Xana. Han drog nytta av nya teknologiska uppfinningar och lyckades relativt snabbt erövra hela Daras övärld. Här tar berättelsen sin början. Xana håller ihop länderna genom ett hårt förtryck och stampar genast ner varje antydan till uppror. När kejsaren börjar känna sig krasslig, blir det dock annat ljud i skällan. Små oroshärdar växer oväntat och kaoset sprider sig. Två personer som utmärker sig är de två herrarna ovan.
Inte oväntat i en så monumental berättelse, så tar det ett litet tag innan den lyfter och sidorna börjar vända sig själva, men sedan är man fast. Ken Liu har modellerat sitt episka verk på kinesisk mytologi och klassiska berättelser som Romansen om de tre kungadömena, men också på kinesisk historia. Det är lätt att se paralleller mellan bokens kejsar Mapidéré och verklighetens kjesare Quin. Till skillnad från traditionell episk fantasy har Liu lagt in teknologisk utveckling, något han kalla Sidenpunk, med stora sidenklädda luftskepp, drivna av jättelika luftpaddlar, krigsdrakar och annat kul. Fantasyelementet är inte så starkt. Mest lite vag påverkan av grälande gudar. Men det behövs inte i denna myllrande värld. Om man skall likna den vid något ligger den väl någonstans mellan Guy Gavriel Kays två senaste romaner om Tangdynastin och kanske Steven Eriksons storslagna Malazan-böcker.
Förutom att skriva noveller och romaner, ägnar sig Ken åt att översätta kinesiska författare till engelska, som t.ex. The Three-Body Problem av Cixin Liu, som blivit nominerad för Nebulapriset. Han är även advokat och dataprogrammerare. Tillsammans med sig fru skriver han bl.a. appar till iPhone. Han ser inte ut att ha några fritidsproblem.
Jag brukar ju föredra Science Fiction framför Fantasy, men här finns allt det som kan göra en storslagen Space Opera så oemotståndlig, så jag får se mig besegrad och acceptera att det nog blir mycket fantasy framöver,(fast det kanske dröjer lite innan nästa del kommer. Den var visst lite krävande att skriva).