The King’s Blood

The Dragon’s Path snirklar sig genom berättelsen på välkända fantasystigar i samma stil som G R R Martins lika välkända böcker. Det är överlag mycket som känns igen om du läst A Song of Ice and Fire tidigare, både i upplägg och känsla. Fast i en light-version. Därmed inte sagt att The Dragon’s Path är dålig, tvärt om. Jag uppskattade de timmar det tog att ta sig igenom boken. Att säga att den är fantastisk är att ta i, men boken håller mig flytande i väntan på nästa fantastiska fantasy, och ger ett effektivt fantasy-fix.

Daniel Abrahams är en inte helt ny författare bland våra hyllor. Han har tidigare skrivit The Long Price Quartet som inte är helt olik The Dragon’s Path, men även nyligen kommit ut med The Black Sun’s Daughter och sf-boken Leviathan Wakes som han skriver under pseudonym. Plus att han är författaren bakom serieversionen av A Game of Thrones.

Berättelsen i The Dragon’s Path börjar lite trevande med att presentera ett antal figurer på olika platser såväl fysiskt som i livet. Det är den unga tjejen som får ett viktigt uppdrag, den ärrade veteranen som försöker undvika stridigheter, den curlade adelssonen m.fl. Alla har sin plats och får ungefär lika många kapitel att bre ut sig på. Precis som G R R Marin alltså, men trots det får Daniel Abraham mig att läsa vidare. Dels för att det är ganska lättläst; sidorna försvinner i rask takt, dels för att det faktiskt finns ett antal händelser som överraskade mig mer än jag förväntade mig. Vilket givetvis nästan alltid är roligt.

Magier, drakar och andra klassiska fantasyinslag nämns i förbigående men tar ingen större plats, återigen på samma sätt som i A Song of Ice and Fire. Det är däremot en lite mer lågmäld historia än Martins, både på gott och ont. Daniel Abrahams har inte samma episkt storslagna anslag, och kastar inte ut tjugo trådar samtidig. Intrigen blir med andra ord inte lika komplicerad, men spännande och underhållande och tar sig i mål. Och när den väl gått i mål och alla sidor är slut har den ställt upp alla spelpjäserna på precis rätt ställen för att både öka tempot och låta skiten träffa fläkten i dess mest positiva mening i och med del två, The King's Blood.
Gott så.