Alastair Reynolds nya

Inhibitor Phase av Alastair Reynolds

Jag är en stor fan av det mesta Alastair Reynolds skrivit (några undantag finns), men det är ändå alltid Revelation Space-universat som är det mest älskade. Boken Revelation Space fick jag i min hand när SF-bokhandeln i Göteborg var alldeles nyöppnad och jag var i Stockholm för diverse möten. Jag och Maths vandrade vi ett tillfälle runt i Stockholmsbokhandeln och jag fastnade för omslaget till den boken. ”Ta ett ex och läs”, tyckte Maths. ”Skriv något om den sedan. Vi kan ju kanske lägga upp det på hemsidan om du gillar den.” Det gjorde jag. Om man letar lite på våra hemsidor, så kan man nog hitta en hel del presentationer av Reynolds verk, skrivna av mig.

Så, ny bok i mitt favorituniversum. Det kan ju vara hur bra som helst, och det kan ju sluta i djup besvikelse. Nå, jag behövde inte oroa mig. Inom några minuter är jag i ett stjärnsystem långt borta.

Miguel de Ruyter är ledare för en mindre koloni människor som hittat ett sätt att gömma sig för de små mördarmaskiner som nu närmast har utplånat den mänskliga civilisationen. Kvar är bara små spillror som lyckats gömma sig på olika planeter genom att inte använda avancerad teknologi som kan uppfattas av mördarmaskinerna, kallade Vargar eller Inhibitors.

När Miguels koloni uppfattar signaler från ett större rymdskepp på väg genom deras solsystem, gäller det att tysta skeppet innan vargarna får vittring på signalerna och kanske också attackerar kolonin. Miguel skickas upp för att spränga skeppet. Innan han hinner göra det, exploderar det ändå. Kvar i spillrorna hittar han en kryokista med en nedfrusen passagerare som överlevt. Mot alla direktiv i kolonin tar han med kistan hem, och kvinnan i den tinas upp.

Kvinnan än naturligtvis inte någon vanlig passagerare, och skall det visa sig, hon vet att Miguel inte heller är den han tror sig vara. Tillsammans ger de sig ut i galaxen på en jakt efter medel att besegra vargarna med.

Boken äger tidsmässigt rum efter Absolution Gap. Reynolds har fått jobba för att få alla tidslinjer att stämma med sina föregående verk i det här universat. Det är ju inte bara ett antal romaner, utan även långnoveller och kortare noveller att ta hänsyn till. Han har dock gjort ett solitt hantverk här. Man kan nog faktiskt börja med den här romanen utan att ha läst de tidigare böckerna, men det vore att ta bort mycket av läsglädjen. Bara att följa bröderna Clavain, som dyker upp i en majoritet av historierna från detta unversat, är en fröjd i sig.

En intressant sak är att följa Reynolds utveckling som författare. Han har blivit allt bättre på att beskriva sina karaktärer på ett trovärdigt och psykologiskt vis. I början var det idéerna som var det centrala, och så småningom, kanske redan i hans andra bok Chasm City, fick han bättre koll på handlingen. Nu är det en mer mogen författare som sitter bakom ordbehandlaren. Jag tvivlade i det längsta på att detta skulle vara en fristående roman, men han lyckas knyta ihop trådarna ganska snyggt. Dock skall det sägas att det finns ju en stor och fin lucka för att skriva mer om vad som händer sedan. Hans nästa bok är dock något helt annat, så vi får se vad som händer.

-Glenn Petersen