Pestblommor av Mats Strandberg

Mats Strandbergs nya bok Pestblommor är en härlig läsupplevelse som känns som en riktig gotisk roman och påminner om Maria Gripe, Henry James och Virginia Andrews, fast här mot bakgrund av pestens Sverige under tidigt 1700-tal. Här finns familjehemligheter, förhatliga släktingar och allt som en kan önska sig av en blivande klassiker för vår tid.

Den gotiska stämningen genomsyrar berättandet och miljöerna är oerhört viktiga, först böldpestens Stockholm där stora ståtliga palats på Riddarholmen kontrasterar mot det groteska lidandet i gränderna. Sedan slottet Svartdamm dit Magdalena och hennes lillasyster Ebba skickas för att undkomma smittan. Där får det ödsliga slottets ekande salar en huvudroll i berättelsen som utspelar sig i skuggorna, till doften av nattvioler. Elin Eplet Sandströms fina illustrationer understryker ytterligare det gotiska och hemlighetsfullt ödesmättade i berättelsen.

De omsorgsfulla karaktärsteckningarna känns igen från Mats Strandbergs tidigare verk, från Engelforstrilogin till Färjan, Slutet, Hemmet och Konferensen. Hans romanpersoner kännetecknas av en värme och psykologisk detalj som gör att vi som läsare verkligen blir känslomässigt engagerade i deras livsöden. Det som är nytt är språkbehandlingen eftersom vi nu befinner oss i ett svenskt sjuttonhundratal och vår berättare talar i första person. Det blir högtidligt och en smula sagoklingande gammalmodigt men utan att kännas svårtillgängligt. Språket hjälper till att förflytta oss i tiden och leva oss in i Magdalenas tankevärld som präglas av en religiös uppfostran och en hel del vidskepelse. Det är en tid då Guds straff i form av sjukdom och död tros drabba den som förbrutit sig mot dessa regler.

Magdalena blir illa behandlad av sin strängt religiösa moster Katarina, änkegrevinnan på Svartdamms slott. Trots att hon ofta blir inlåst hittar Magdalena ett sätt att smyga sig ut om nätterna där hon finner tröst och vänskap hos styvkusinen Axel Isencrantz som är sjuklig och inte har lämnat slottet på mycket länge. I familjens förflutna ruvar gamla oförrätter och hemligheter som så småningom uppdagas och leder till ett slut som kanske inte gick att förutspå.

Pestblommor kan och bör läsas av alla åldersgrupper från tolv och uppåt. Det här är den perfekta höstläsningen som jag varmt rekommenderar alla att införskaffa så snart som möjligt!