Atrocity Archives

Atrocity Archives är något helt annat än det vi tidigare sett av Charles Stross. Här har han lämnat FTL-skeppen och singulariteterna bakom sig och tagit sig an något som kan beskrivas som en korsning mellan Lovecraft, Len Deightons spiontrillers och Stephensons Snowcrash.

Datanörden Bob har lyckats frammana en demon med sin dator, och blev därför tvångsinkallad av den brittiska säkerhetstjänsten, som även lyckades förhindra att demonen tog halva stan med sig. Han arbetar nu som datasystemerare hos den ockulta säkerhetstjänsten i London. Det upptäcktes på 40-talet att vissa matematiska teorem kunde öppna portar till andra universa, varav många bebodda av varelser som vi helst inte vill träffa öga mot öga. De kallas inte längre demoner utan ”främmande intelligenser”.
Bob har det lite tråkigt på jobbet och har ansökt om att få uppdrag ute på fältet. Han gör inte bort sig alldeles på första försöket, så han får åka till USA för att försöka få hem en brittisk forskare som amerikanarna inte vill släppa iväg av någon anledning. Hon har tagit sin PhD i USA (på Miskatonic universitetet i Arkham) och det visar sig att hennes forskning har med saken att göra. Bob upptäcker snabbt att det nog skulle vara tryggare hemma på kontoret, och bara behöva oroa sig för vad hans två kompisar hittat på för bisarra experiment i huset som de delar.

Stross har här hittat en, som det verkar för honom naturlig, hårdkokt prosa som fungerar väldigt bra. Det dröjer inte många sidor innan man börjar tycka att det är självklart att man med datorernas hjälp kan locka hit ”the old ones beyond the stars”. The Atrocity Archives är bara en kortroman på 180 sidor, så för att fylla ut det till en hel bok, så har man slängt med långnovellen "The Concrete Jungle", som lämpligt nog har samma huvudpersoner och äger rum i samma ”universum”. Stross har fått frågor om han har påverkats av Tim Powers Declare eller av Call of Cthulhu-settingen Delta Green. Han säger att han blev varnad för att inte läsa Powers medan han skrev, och att han inte spelat rollspel på tio år.
Han är glad att han inte tittade i Declare medan han skrev, för att då hade han antagligen tappat sugen, men att de nu snarare kompletterar varandra. Han sitter för närvarande och knackar på fler äventyr för vår vän Bob (Eller hamrar. Han bankar enligt uppgift sönder tangentbord i hög takt pga sin energiska skrivstil).