Hidden Empire

Detta är en storslagen Space Opera med många karaktärer. Varje kapitel berättas ur en karaktärs synvinkel. Det berättas ur både människors och utomjordingars perspektiv. Ibland känns denna berättarteknik som en läcker och kul vinkel, ibland känns den lite upphackande av berättelsen.

År 2100 sänder jorden ut de första generationsskeppen för att utforska och kolonisera andra planeter. De kajkar på med våra saktare än ljuset motorer tills år 2244 då en främmande ras som kallar sig Ildiraner hittar ett av skeppen.
Ildiranerna har motorer som gör deras skepp snabbare än ljuset. De hjälper oss att hitta beboeliga planeter och visar hur man bygger deras fräcka SnabbareÄnLjuset-motorer. Människan kryllar snart över stora delar av galaxens spiralarm, och de gamla Ildaranerna undrar vad det är vi jagar efter, ständigt så otåliga.

Liksom Ildaranerna före oss, så upptäcker människan att det funnits en annan ras här tidigare, kallad Klikiss. Man tror att de var vagt insektsliknande, inte minst eftersom några av deras robotar har överlevt. Dock är deras minnen utraderade, så de vet inget om sina skapare. Att utforska Klikissruiner är naturligtvis väldigt spännande för mänskliga arkeologer. Hur såg de ut? vad hände med deras civilisation? Varför finns det inga lämningar efter deras kroppar? Frågorna är många och är inte helt oviktiga för handlingen.

Boken är välskriven och lättläst. Den flyter på bra, och spänningen stegras sakta. Man får i den här typen av böcker tåla att det krävs en hel del presentation för att man skall få ett grepp om hela den galaktiska strukturen. Dock kan jag känna att det ibland tenderar att bli lite mycket utfyllnad. Vissa kortare kapitel ger varken mycket till förklaring eller driver berättelsen frammåt. Hade Anderson kortat ner det hela med 200 sidor, så hade det blivit en riktigt tajt spännande rymdaction. Som det är nu sackar det lite då och då. Men när man kommer till sista sidan vill man ändå genast springa iväg och köpa del två (mer finns det inte i skrivande stund).