Paladin of Souls

När jag satte mig att läsa Curse of Chalion var det med viss tveksamhet. Jag hade läst en av Bujolds SF-böcker om Miles Vorkosigan, och den hade inte givit mig någon mersmak. Till min förvåning upptäckte jag att det var en av de bästa fantasyromanerna jag läst på länge. Det var vältecknade personporträtt, en väl avvägd stegrande spänning och ett skickligt undvikande av de vanligaste klichéerna i genren.

När hon nu kommer med en fristående fortsättning var mina förväntningar något högre. Även denna gång gör hon mig glad. Hon bibehåller alla de kvaliteter som gjode föregående bok så bra. Bara det att hon väljer en medelålders kvinna till hjältinna är ovanligt inom high fantasy.

För de av er som läst Curse of Chalion, så är det den nyblivna härskarinnans mamma som är huvudperson här. Hon sitter i sitt slott och känner sig uttråkad och menlös. I ren desperation skaffar hon sig en ursäkt att ge sig ut på en liten resa på landet. Naturligtvis hamnar hon i fler äventyr än hon riktigt räknat med.

Hon har tidigare varit känslig för gudarnas inflytanden, och nu vaknar åter denna av henne själv avskydda förmågan till liv. Det visar sig snart att de står under attack av både fientliga grannländer och övernaturliga krafter. Inget av delarna är något som Ista känner sig redo att ta sig an. Hon ges dock inte så mycket till val.