The Dreamthiefs Daughter
The Dreamthief's Daughter är första delen i en ny trilogi, där Moorcock planerar att knyta ihop en del lösa trådar från sina tidigare verk i genren. Boken kommer att följas av Mournblade och The Silverskin. Boken utspelar sig naturligtvis i Multiversum där våra hjältar tvingas resa från värld till värld för att förhindra händelser som hotar att upplösa själva multiversums grundstruktur. Huvudperson är Ulric von Bek, den senaste och kanske sista greven av Bek. Det är 30-tal och nazisterna tar makten. Ulric är en stillsam man som ägnar sin tid åt färktningslektioner med familjens gamla svarta klinga och läsandet av filosofiska verk. Han upplever nazisterna som obildade, ytliga och brutala, och vill ha så lite som möjligt att göra med dem. Men en dag kommer hans kusin på besök. Han har av opportunistiska skäl gått över till nazisterna, och nu vill de ha hans mytomspunna svärd. Ulric von Bek kan inte längre undvika politiken.
De som kommer till hans hjälp är dock inte av denna värld. Innan han vet ordet av befinner han sig i märkliga världar i kamp med trolldom, halvgudar och demoner. Hans problem har konsekvenser på många andra existensplan, och bästa sättet att rädda familjegodset ur nazisternas grepp, kräver att han släpper sin 1900-talspragmatism och tar magin på allvar.
Läsare av Moorcocks tidigare fantasyverk får återstifta bekantskap med en mängd gamla bekantskaper - von Bek, Elric, Lady Oona, Runestaff, Stormbringer och mycket annat. Nya läsare kan här hitta en utmärkt inkörsport till Moorcocks multiversum. Den går utmärkt att läsa utan att veta något om de tidigare böckerna. Om man sedan ger sig på de tidigare böckerna får man dock vara beredd på att det skiljer sig en del i litterär kvalitet. Moorcock har lärt sig en hel del om författandets konst längs vägen, och konstigt vore det väl annars.
I The Dreamthief's Daughter använder han en berättarstil hämtad från det tyska 30-tal berättelsen utgår ifrån. man känner ekon från Herman Hesse och Thomas Mann. Det blir dock aldrig tungt eller svårläst, vilket Hesse och Mann kan upplevas som. Här glider man kvickt igenom texten. Plötsligt upptäcker man att man klämt ett kapitel till, fast man bara skulle läsa de första raderna för att se vad kapitlet handlade om.
För den som gillar Moorcocks fantasy, finns det egentligen ingen tvekan. Det är bara att läsa och njuta. För nya läsare finns här mycket att upptäcka. Moorcocks fantasy stammar mer i tradition från Conan än Sagan om ringen. Elric är en grubblande svårmodig man växlar mellan att låta sin runförsedda klinga slakta fiender så blodet skvätter, och filosofera över hur multiversum är uppbyggt och hur man blir en trevlig kille, fast man jobbar för Arioch, helvetets hertig. Inte konstigt att han grubblar.