A Marvellous Light

Det är en märklig känsla att inte bara gilla en bok för dess egen skull, utan dessutom vara lättad över hur få fel den gör … Efter Jonathan Strange & Mr Norrell har det kommit så många varianter av kostymdrama-men-med-magi, och det är så många av dem som inte håller måttet just som kostymdrama. Research-brister och anakronismer överallt. Men här kommer äntligen en bok där det inte stör myset!

Tiden är edwardiansk, mitt emellan fängelsedomen mot Oscar Wilde och första världskriget. Sir Robin Blyth är nybliven baronet, fortfarande i sorgkläder och kluvna känslor efter föräldrarnas död. Han har också just tilldelats en ny Civil Service-tjänst, på The Office of Special Domestic Affairs and Complaints, vilket ingen förklarat vad det innebär.

Edwin Courcey är magiker och jobbar som kontakten mellan magikernas byråkrati och den mundana byråkratin, som officiellt inte erkänner att magi finns. Han trivs inte så bra med magivärlden, som ser ner på honom för att hans magi är så svag, men han har haft ett gott samarbete med Reggie Gatling på The Office of Special Domestic Affairs and Complaints.

Men Reggie är mördad, och i hans plats står Sir Robin Blyth. Och Reggies mördare har fortfarande inte hittat vad de var ut efter – och nu tror de att Robin vet var det finns.

Tillsammans med magin, mysteriet och det välskrivna besöket i tidsperioden är detta också en slow-burn queer romans. Det är inte en spoiler, det används i all marknadsföringen, och det med rätta, för den är fin. Den tar också fasta på att detta utspelar sig i en tid då homosexualitet inte bara var allvarligt olagligt, utan också allmänt ansett som ”unspeakable”. Det är inte att bara fråga eller börja flirta. Men förtroendet och tilliten växer fram efter hand, långsamt och ostadigt, och ömsesidig förståelse blir lika viktig som attraktion.

A Marvellous Light är första delen i en trilogi och jag ser väldigt mycket fram mot att återvända till den här världen!