Ilario - The Lion

Ilario har sannerligen inte haft det lätt. Född hermafrodit sattes han/hon ut att dö, blev räddad och kom i fosterhem bara för att bli bortskänkt som slav till kungen av Taraco, ett litet rike i norra Iberien. Ilario växte upp som hovnarr, men nu när han/hon nått vuxen ålder har kungen ledsnat och frigett sin narr. Det första som händer då är att Ilario blir utsatt för mordförsök. Av sin biologiska mor.

Modern är nämligen hustru till kungens främste rådgivare och fruktar skandal nu när deras missfoster till barn är i frihet. Ilario klarar sig dock och flyr från landet, till Karthago, där han/hon genast blir drogad och såld och återigen finner sig vara en annans egendom. Den nye ägaren, Rekhmire', är en vänlig och civiliserad egyptier som reser runt och köper upp böcker till Alexandrias bibliotek, och mellan de båda uppstår någonting så likt vänskap som nu är möjligt mellan herre och slav. Men Ilarios föräldrar är mäktiga och hänsynslösa och ger sig inte förrän de bragt sin avkomma om livet, och snart måste Ilario och Rekhmire' fly vidare. Det blir början på en lång irrfärd genom en mycket främmande medelhavsvärld.

Det är tidigt 1400-tal, men Rom förfaller och påvestolen står tom medan den visigotiska kolonin Karthago växt till en fruktad stormakt. Dock tycks den nordafrikanska staden ha ådragit sig en eller annan gudoms vrede, ty den ligger försänkt i ett evigt mörker. Egypten har tagits av turkarna, så Alexandrias anrika bibliotek är för tillfället stationerat i Konstantinopel.

Vi befinner oss alltså inte i den historia vi själva känner utan i den som Mary Gentle tecknade i sin monumentala Ash från år 2000, en av de senaste årens mest imponerande fantastiska romaner, som ledigt rörde sig i gränslandet mellan fantasy och alternativhistoria. Ilario utspelar sig ett halvsekel tidigare och är helt fristående. I den nya romanen får vi inte veta särskilt mycket om förutsättningarna för denna värld eller om hur den hänger i hop med vår egen; för sådana upplysningar måste man läsa Ash, ett stort nöje som varmt rekommenderas.

Där Ash var en kvinna som med bravur slog sig fram i en mansdominerad värld - hon var kondottiär, befälhavare över ett kompani legosoldater - är Ilario en aspirerande konstnär som uppträder som man eller kvinna allt efter vad som verkar fördelaktigt. Hans/hennes stora ambition är att lära sig behärska den nya konst som håller på att ta form i Italien, där florentinaren Masaccio just uppfunnit centralperspektivet och målarna har börjat avbilda världen sådan den egentligen ser ut. Fast eftersom Ilario befinner sig mitt i en härva av storpolitiska ränkspel blir det inte mycket tid över för att måla.

Det här är en berättelse om svek och lojalitet, om att finna sin väg i livet trots hopplösa omständigheter och om att lära sig tillit i en värld där falskhet och dubbelspel tycks vara den naturliga ordningen. Som vanligt hos Mary Gentle står huvudpersonernas komplicerade, ständigt skiftande relationer i centrum; som alltid utspelar de sig i en miljö som är skitigt realistisk men skildrad med rik, färgsprakande sensuell lyster - än mer så nu när vi får se den genom en bildkonstnärs ögon. Att läsa henne kan vara omtumlande. Det är alltid ett stort äventyr.