Voices

För sjutton år sedan erövrades den fredliga handelsstaden Ansul av alderna, ett strängt religiöst ökenfolk som såg stadens månggudadyrkan som hädisk och dess stora bibliotek som en styggelse. I aldernas ögon är all skrift av ondo och alla andra gudar än deras egen demoner. En annan styggelse de fann i staden var de många fritt lösgående kvinnorna, som de genast satte igång att göra något åt. Ett av resultaten är Memer Galva, en numera tonårig flicka som tillkom efter att hennes mor våldtogs av en aldisk soldat och nätt och jämnt undkom med livet. Modern var hushållerska i Orakelhuset, vars bibliotek alderna brände och skövlade och vars herre, ämbetsmannen och diplomaten Sulter Galva, de slog i järn och torterade för att få veta allt om Orakelhusets många demoner och trolltyg. Inte undra på att Memer hatar alderna med ett vidglödgat hat och har svurit en helig ed att driva ut dem ur staden och döda så många hon mäktar.

En dag kommer fint främmande till staden: den vittberömde barden Orrec och hans hustru Gry, vilka vi först träffade i Le Guins förra roman _Gifts_ (också en lysande bok, nyss utkommen på svenska som _Gåvor_ - romanerna går utmärkt att läsa fristående). I den boken var de ungdomar i de nordliga bergen; nu har de vuxit upp och gift sig och strövar land och rike kring medan Orrec samlar in sånger och sägner för att rädda dem från glömskan och uppträder inför publik för brödfödan.

Orrec och Gry är inbjudna av den aldiske ståthållaren, en relativt tolerant man som uppskattar lärdom och poesi även om hans religion förbjuder honom att läsa. Fast vad som egentligen har lockat dem till staden är rykten om att delar av Orakelhusets bibliotek kan finnas bevarade. De tas emot med öppna armar, även om ingen vågar avslöja att ryktena talar sanning: bakom en magisk lönndörr som endast Sulter och Memer kan öppna finns husets stora hemlighet, ett rum fyllt av böcker som alderna aldrig hittade.

Så nås staden av uppgifter om att den gamle aldiske kungen är död och att tronföljaren hör till samma moderata parti som ståthållaren. Nu kommer krafter i rörelse, stadens underjordiska motståndsrörelse vill skrida till handling medan ockupanterna är upptagna av sitt, och givetvis såg man gärna att den berömde Orrec slöt sig till saken och talade till massorna. Frågan är om han har någon större lust.

Ursula Le Guin skriver ungdomsfantasy på allvar, det vet alla som har läst hennes klassiska böcker om Övärlden. Hon förenklar inte, ryggar inte för det svåra och sammansatta. Det är bitvis våldsamt, bitvis riktigt tragiskt, och även om det slutar väl är det blott alltför lätt att se parallellerna till en värld där utsikterna ter sig betydligt värre. Men det här är förstås ingen allegori över vår tids problem. När LeGuin är i så här god form tycks hon stå i kontakt med en sorts berättandets urkraft: det är saga och vuxenrit, ofta andlöst spännande, glasklart skrivet med imponerande bredd och djup i skildringen trots det relativt korta formatet. Det är fantasy när den är som absolut bäst, och om man över huvud taget läser genren är det klart att man ska läsa Le Guin.

Författarens hemsida:
http://www.ursulakleguin.com
Hemsida för Voices med utdrag ur boken:
http://www.harcourtbooks.com/Voices/default.asp

Några recensioner:
http://www.strangehorizons.com/reviews/2006/11/voices_by_ursul.shtml
http://www.dooyoo.co.uk/printed-books/voices-ursula-k-le-guin/1049275/
http://www.sfsite.com/11b/vo236.htm