Olle Sahlin (1956-2021)

Jag lärde först känna Olle Sahlin som nazgûlen Khamûl, hans alias i Stockholms Tolkiensällskap. Men Olle var den minst nazgûliska person jag någonsin känt. Med kameran i hand dokumenterade han allt och alla runt sig. Han såg till att minnen bevarades, hindrade oss från att tappa bort ansikten som annars hade försvunnit ut i glömskan. Han brydde sig om detaljer, proportioner och sammanhang - som en bra fotograf ska göra. Inte så konstigt kanske, att figurmålning och modelljärnvägar också var stora intressen. Världen avbildad, genom kamerans sökare och i miniatyrformat.

Olle fick jobb på Äventyrsspel, företaget som gav ut de första svenska rollspelen. Där blev han redaktör för tidningen Sinkadus och gav kloka råd när jag hade slarvat ihop ett knasigt litet äventyr eller en artikel för att få snabba pengar. Känslan för detaljer och sammanhang vägledde honom när han började översätta skönlitteratur. Jag minns att han ringde upp mig någon gång i slutet av åttiotalet, när vi inte hade talats vid på månader, och frågade: ”Du, Gunilla, vet du hur man stavar till paparazzi? Det finns inte med i SAOL.” Det gjorde jag tyvärr inte. Själv hade jag förmodligen dragit till med något och hoppats på det bästa. Men för Olle var det viktigt att det blev rätt.

Som översättare av Terry Pratchetts Skivvärldsböcker prickade Olle ofta rätt. Hans uppmärksamt iakttagande, nyfikna men alltid vänliga blick speglade Pratchetts syn på världen. Samma egenskaper lyfter hans översättningar av Philip Pullmans Den mörka materian.

När nördkulturen spreds och breddades i Sverige under 90-talet fanns Olle med i nästan varje hörn: i lajvtidskriften Fëa Livia, på Medeltidsveckan i Visby, som tidig entusiast för samlarkortspelet Magic the Gathering. Som den ständigt skapande människa han var såg han till att tillsammans med ett par kompisar starta speltidningen Centurion, kärt ihågkommen bland Magic-spelare.

Det sista stora nördprojektet där Olle spelade en huvudroll var översättningen av rollspelsklassikern Call of Cthulhu till svenska. Vi träffades kring det, på kongresser och på kafferep hos vännen Peter i Tullinge. Men sjukdom gjorde att Olle, trots en väldig livsvilja och outsläcklig arbetslust, orkade mindre än förr. Den 9 januari somnade han in i hemmet.

Vila i frid, Olle. Du är djupt saknad.
Gunilla Jonsson