Air

Den lilla bergsbyn Kizuldah i Karzistan är sist i världen med att bli uppkopplad, och när det väl sker är nästa it-revolution redan på väg. Den nya teknologin kallas Air och innebär, enkelt uttryckt, internet rätt in i huvudet. På alla människor, överallt.

Chung Mae och hennes man är risbönder som de flesta andra i Kizuldah, men vid sidan om är hon även byns modeexpert, en sorts informell konsult som hänger med i trenderna i stora världen och ger de andra kvinnorna goda råd om hur de ska klä sig. Hon är också den enda i byn som egentligen förstår vad Air kommer att innebära. Hon inser att det inte är lönt att göra motstånd mot den nya tekniken, men att byborna måste lära sig att behärska den för att inte den ska behärska dem.

Mae får veta att FN tänker utföra ett världsomfattande test av Air: under några minuter kommer alla att få ett litet smakprov på den nya tekniken. När byborna får höra talas om detta utbryter stor oro - med all rätt, ska det visa sig: testet blir ett fiasko som leder till att många blir skadade eller dör. En av dem som drabbas är Mae själv. Under testet är hon tillsammans med sin granne, gamla blinda mrs Tung, som i pur förvirring över att få sitt sinne invaderat råkar ut för en olycka med dödlig utgång. Maes försök att undsätta henne leder till att den döende mrs Tungs personlighet laddas ned i Maes medvetande. Som om inte det vore nog förblir Mae i kontakt med Air efter att testet har avslutats. Nu är hon förmögen att samtidigt se det förflutna, nuet och glimtar av framtiden, utan begrepp om vad hon råkat ut för men brinnande av passion att lära sig. Och det är nog bäst: trots det misslyckade testet kommer Air att införas om ett år.

Man skulle kunna säga att_Air_ är science fiction skriven som magisk realism. Teknologin som skildras befinner sig förvisso på en sådan nivå att den med Arthur C. Clarkes berömda ord är omöjlig att skildra från magi, och den skildras helt och hållet ur bybornas perspektiv. Det är ett krävande grepp som lätt hade kunnat slå slint, men Ryman lyckas med bravur. Här finns inte minsta spår av västerlänskt von oben-perspektiv, vare sig nedlåtande eller idealiserande. Mae hade lätt kunnat bli en klyscha, en stark kvinnlig hjälte från tredje världen som kämpar mot både partriarkat och globalisering; i stället framstår hon som en fullkomligt levande människa, driven av komplexa motiv, lätt att tycka om och lika lätt att reta sig på.

Och den lilla byn Kizuldah växer till ett helt mikrouniversum: här korsas olika kulturer och religioner, här har yttervärlden redan många gånger trängt sig på med krig och revolutioner och påbud från diverse överheter. Visst kommer den nya teknologin att slå sönder mycket av de gamla livsmönstren, men det är bara fortsättningen på en process som alltid har pågått, och den är på både ont och gott. När Mae stöts ut ur bygemenskapen startar hon således en hemsida som säljer traditionella kläder tillverkade av minoritetsfolket eloi till västvärlden; när företaget blir en framgång hjälper det också eloifolket att föra ut information om sin kultur som den muslimska regeringen vill undertrycka. Det gäller att rida utvecklingens tiger.

Läs första kapitlet av _Air_ här:
http://www.infinityplus.co.uk/stories/air.htm
Några recensioner:
http://www.eyrie.org/~eagle/reviews/books/0-312-26121-7.html,
http://www.strangehorizons.com/reviews/2005/11/two_views_cit.shtml,
http://www.infinityplus.co.uk/nonfiction/clarkes2006.htm#ryman,
http://www.emcit.com/emcit111.shtml#Air
Intervju med Geoff Ryman:
http://www.infinityplus.co.uk/nonfiction/intgr.htm,