Blackout

Det är bråda dagar i framtidens Oxford. Forskare skickas bakåt i tiden, medan andra återvänder till framtiden. Tiden för 2:a Världskriget är för tillfället särskilt intressant, och flera forskare är på plats. De har förberett sig under lång tid, och vet allt om tidens seder och bruk och kultur. När tidstrogna kläder hämtats i kostymförråden, är man redo att ge sig av bakåt i tiden.

På så sätt kommer det sig att tre unga historiker reser från Oxford år 2060 till det tidiga 1940-talet i Storbritannien. Deras uppdrag går ut på att observera hur vardagen ser ut för människor som befinner sig mitt i en avgörande historisk tidpunkt. Polly jobbar som butiksbiträde i blitzens London, medan Eileen hamnar bland herrgårdar på Englands landsbygd där en mässlingsepidemi brutit ut bland evakuerade barn. Mike har gett sig av till Dunkirk för att vara med om evakueringen av de allierades soldater.

På hemmaplan i den akademiska världen i Oxford är det inte heller lugnt. Forskare kritiserar den här sortens deltagande observation i dåtiden, och argumenten går inte att helt bortse ifrån:

”…historians do affect events, they’ve been affecting them all along, but we haven’t been able to see it yet because the space-time continuum’s been able to cancel out the changes. But it won’t be able to forever, so we need to stop sending historians to the past immediately and…”

Mike, Polly och Eileen känner till det. Men de har i alla fall svårt att förhålla sig objektiva till händelserna och människorna som de förväntas studera. De dras in i och snärjs av det kaossystem som vi kallar för historia, och tvingas – på högst oväntade sätt – bli delaktiga i tidsepokens avgörande händelser.

Även resor i tiden måste börja någon gång. År 1895 kom HG Wells The Time Machine i vilken en engelsk vetenskapsman och uppfinnare berättar om sina resor i tiden. Tidresenärens maskin påminner mest om en nutida motionscykel, där man ställer in vilket årtal man vill färdas till som man ställer in om man vill cykla med eller utan backar. Det är än i dag en lysande roman. Mot slutet av romanen beger sig Tidresenären så långt fram i tiden att solen håller på att slockna och universums värmedöd står för dörren.

Wells var den förste författaren som reste i tiden med hjälp av en tidmaskin, och han startade en trend som sedan dess bara har fortsatt och fortsatt. Maskinerna har blivit betydligt mer sofistikerade sedan dess, och också dess användning. Action, fysik, metafysik, deckare, humor – de kan användas till allt möjligt.

Connie Willis är en speciell tidresenär. Hon har till exempel vunnit Hugo- och Nebulapriserna – sf- & fantasyvärldens motsvarighet till Booker- eller Pulitzerpriset - fler gånger än någon annan författare. I hennes inte särskilt omfattande verklista (se bibliografin nedan), väljer jag två böcker som är särskild värda att nämnas för den som vill läsa mer:

Doomsday Book förstås, eftersom den vann båda priserna, och är en av de bästa tidreseromanerna som har skrivits. Även här utgår för övrigt handlingen, precis som i "Blackout", från den akademiska världen i framtidens Oxford. En historieforskare skickas till medeltiden för att slutföra sin doktorsavhandling. Av misstag hamnar hon i pestens tid 1348. Strax därefter drabbas framtidens Oxford av en oförklarlig influensa som inte går att stoppa.

Passage däremot utspelas i vår tid, och är ett intressant exempel på hur det blir när en förnuftstroende men spekulativt lagd science fiction-författare nalkas ett typiskt andligt eller new age-aktigt ämne. Den handlar om psykologen Joanna Lander som forskar i Nära döden-upplevelser. Hon intervjuar patienter som under några sekunder eller någon minut varit döda men återförts till livet. En kollega till henne som har skrivit bästsäljaren ”Ljuset i slutet av tunneln” är emellertid lika intresserad som Joanna att snabbt få intervjua patienterna. Han söker dock det övernaturliga snarare än det vetenskapliga. Joanna struntar i honom, men även vetenskap kan ju leda in på de mest häpnadsväckande vägar ibland.

En liten fotnot: Nya romanen "Blackout" utgår som sagt från samma miljö som "Doomsday Book". Den går dock utan problem att läsa som fristående roman.

En liten fotnot till: "Blackout" är första delen av två – fortsättningen heter "All Clear" och kommer till hösten. Berättelsen är dock skriven som en enda lång roman, så jag bör kanske påpeka att "Blackout" slutar just när det är som mest spännande. De som vill ha allt genast, måste alltså vänta med att läsa till senare i höst.

Hemsida: conniewillis.net