The Dervish House
Vi får följa sex personer under fem dagars värmebölja i en tätt vävd berättelse som ändå ger utrymme för vida utblickar i tid och rum. Vad som förenar de sex är titelns dervischhus, en gammal religiös samlingslokal som nu delats upp i lägenheter. Huset ligger vid ett litet torg i ett gammalt kvarter där livet gått sin gilla gång i århundraden. Utanför tehuset sitter gubbarna och iakttar omvärlden som de alltid har gjort. Men omkring dem håller världen snabbt på att förändras till oigenkännlighet.
Georgios Ferentinou är en av gubbarna på torget, en pensionerad universitetslärare i "experimentell ekonomi" och del av den snabbt försvinnande grekiska minoriteten. En dag blir han ombedd att ta del i en hjärntrust som satts ihop av säkerhetspolisen i vaga syften. Det förvånar ingen mer än Ferentinou själv, som haft med säkerhetspolisen att göra förr - i en helt annan kapacitet.
Can Durakan är en nioåring med ett hjärtfel som gör honom överkänslig mot höga ljud och tvingar honom till en isolerad tillvaro där han måste gå i specialskola och bära öronproppar dygnet runt. Lyckligtvis kan han uppleva alla slags äventyr genom ögonen på sin robotleksak, som kan ta sig vart som helst i skiftande djurskepnader. Roboten är ute och flyger som en fågel när han får syn på något misstänkt som måste utredas...
Necdet Hasgüler är en haschrökande slacker med empatistörningar som en morgon får bevittna ett terrordåd: en kvinna spränger sig själv i luften på en fullpackad spårvagn. Necdet finner att han nu kan se djinner och andra mytologiska väsen och blir därmed något av en lokal guru. Men hur hänger det ihop med terrordådet?
Ayse Erkoc är antikhandlare med butik i huset. Hon är duktig på att hitta rariteter, och en dag får hon i uppdrag att leta reda på en lokal legend, den mellifierade mannen - en sorts mumie begravd i honung. Hennes instinkter säger henne att tacka nej, men en sådan utmaning kan hon inte motstå.
Adnan Sarioglu är Ayses man, gasmäklare hos en energijätte. Tillsammans med några vänner och kolleger planerar han en fräck kupp som med lite tur kommer att göra dem rika utan att någon märker någonting. Fast de är ju minst lika intresserade av hus Istanbuls fotbollslag ska klara sig i cupfinalen mot Arsenal.
Leyla Gültasi har precis gått ut handelshögskolan och fått jobb hos ett nystartat nanotech-bolag. De håller på att utveckla en teknik för att lagra information i mänskligt DNA så att var och en kan få permanent tillgång till all världens kunskap - om nu Leya kan hitta någon finansiär som vågar satsa på så högtflygande planer. (En av dem tackar så mycket, men deras nisch är konsumtionsvaror för 14- till 24-åringar, inte att förändra världen.)
Många sf-författare har skrivit om nanoteknologi på senare år, men oftast behandlar de den som en sorts magi som kan uträtta i princip vad som helst. McDonald är djärvare: han skildrar början på den nanoteknologiska revolutionen, i en framtid så nära att den nästan går att ta på. Om den sedan leder till den sköna nya värld som forskarna utlovar eller den mardröm som terroristerna representerar är inte lätt att veta.
Men med allt detta är ingenting sagt om The Dervish House som läsupplevelse. Nanoteknologi och det magiska Istanbul i all ära - den verkliga magin ligger i McDonalds språk: sprudlande av energi, uppfinningsrikt och vitalt. Ingen sf-författare av idag skriver bättre. Läs utdraget här nedan om du inte tror mig.
Läs början av romanen:
http://www.tor.com/blogs/2010/07/preview-the-dervish-house-by-ian-mcdonald
Ian McDonald är en av hedersgästerna på den europeiska science
fiction-kongressen Eurocon 2011, som äger rum i Stockholm 17-19 juni:
http://eurocon2011.se/