In the Mouth of the Whale

Det har gått femtonhundra år sedan händelserna som McAuley skildade i duologin The Quiet War och Gardens of the Sun, som vi rekommenderade i december 2009. Vi befinner oss i ett planetsystem runt stjärnan Fomalhaut, dominerat av en gasjätte kallad Cthuga (planeten hittade man i verkligheten 2008, namnet är lånat från en av Cthulhu-mytologins äldre gudar med Fomalhaut som ursprung, påhittad av August Derleth). Detta system koloniserades för länge sedan av de Snabba, en postmänsklig ras genetiskt skräddarsydd för uppgiften. Långt senare kom ett annat människoderiverat släkte, de Äkta, som erövrade systemet och förslavade de Snabba. Nu har en tredje gruppering dykt upp: en kult som kallar sig Spökena. De tror att historien har kommit på fel spår och att deras uppgift är att ändra det förflutna så att den hamnar rätt igen, och de tror att det finns ett medvetande i hjärtat av Cthuga som kan hjälpa dem med den saken. Alltså har de råkat i krig med de tidigare kolonisatörerna om kontrollen över gasjätten.

I Cthugas atmosfär svävar en jättelik rymdstation som kallas Valen. Här arbetar Ori, en slav av de Snabbas släkte. Ori drömmer om att bli pilot, men än så länge får hon nöja sig med att virtuellt fjärrstyra en förarlös farkost. Under en olycka förnimmer Ori att hon blir kontaktad av ett främmande väsen, och efteråt tycks det ha dröjt sig kvar i hennes hjärna. Kanske ligger det något i pratet om en främmande intelligens i Cthugas inre? Vad det än handlar om väcker det intresset hos en av de Äkta, ett excentriskt geni som tycks ha sin egen agenda.

I vimlet av habitat som ligger strödda över det väldiga asteroidbältet runt Fomalhaut ägnar sig en bibliotekarie åt att åka runt och harva helveten. Jo, det heter så. Det stora digitala bibliotek som människorna hade med sig från Jorden slogs i spillror av Spökena under deras första anfallsvåg för många år sedan, och många av spillrorna är infekterade med en sorts avancerade datavirus som kallas demoner. Bibliotekarien, som heter Isak, har till uppgift är att oskadliggöra dem. Men en dag blir han kontaktad av en mäktig kvinna som har ett uppdrag åt honom, ett uppdrag som leder honom rakt in i en vittförgrenad konspiration.

I Större Brasiliens regnskog lever en högt begåvad liten flicka på en bosättning med sin mor, som är läkare. För den som har läst The Quiet War klingar moderns efternamn bekant: Hong-Owen. Vi kan gissa oss till att flickan är en av huvudpersonerna i de tidigare böckerna. Men vad har hon att göra i en bok som utspelar sig 1500 år senare? Mer än man först kan tro. Snart anar den uppmärksamma läsaren att världen hon tycks leva i inte riktigt är vad den först ser ut att vara. Tydligen har flickan någon roll att spela i kampen om Cthuga; frågan är bara vilken.

Som ni kanske anar av det här summariska referatet är In the Mouth of the Whale en komplex historia. Det underlättar att ha läst de tidigare romanerna, även om det här är en helt ny berättelse. Där får man veta förhistorien, till exempel om var de bisarra Spökena kommer ifrån, och hur det kom sig att mänskligheten splittrades i vitt skilda fraktioner. Men även om man läst dem är det här en roman som kräver full uppmärksamhet. Ger man den det blir man rikligt belönad, för det här är en hisnande historia full av sense of wonder i dess renaste form.

Paul McAuley torde vara en av de mest underskattade bland moderna brittiska sf-författare. Möjligen beror det på att han inte hållit sig till en enda lätt igenkännlig stil: bland hans verk finns allt ifrån technothrillers till space opera i oändligt fjärran framtid. The Quiet War-sekvensen borde ändra på den saken, för det här är riktigt välskriven sf som stimulerar både fantasi och intellekt, stadigt stående på vetenskaplig grund, fullt i klass med kolleger som Iain M Banks, Alastair Reynolds eller Charles Stross.