Skuggan på världens botten

Publicerad: Måndag, 1 april 2013, Skribent: Ola Hultin

En sinnenas apokalyps där verklighet och mardröm suggestivt smälter samman.

Den mystiske och redan smått kultförklarade Thomas Ligotti är, trots ett flertal litterära priser, en sådan där författare som kanske mest är känd av andra författare. Trots små och ibland svårfunna utgåvor växer den hängivna läseskaran världen över, och när det nu äntligen har kommit en samlingsvolym på svenska, vill jag ivrigt hålla fram den.

Man associerar ofrånkomligen till författare som H.P. Lovecraft, E.A. Poe, Clive Barker och Arthur Machen, men ur denna litterära mylla spirar Ligotti självständigt och dystert vajande i den isande vinden från en värld stadd i kuslig och oberäknelig förändring under mörknande stjärnor och svekfulla naturkrafter.

Medan Lovecraft ofta rationellt blickar uppåt och utåt mot en förestående eller nyväckt fasa, blickar den filosofiske Ligotti nedåt och inåt i en fasa som redan är över oss, en sinnenas apokalyps där verklighet och mardröm suggestivt smälter samman. Stilen och språket är stramt, hypnotiskt och närmast poetiskt, och i utsökt svensk översättning av den fantastiskt kompetente Arthur Isfelt, som dessutom har gjort novellurvalet i samråd med Ligotti själv, så bättre kan det knappast bli.