Barricade

Kenstibec är en Ficial, en av de nya artificiella människorna. De skapades för att vara lite hållbarare än oss vanliga människor, och lite mer specialiserade. De optimerades för olika verksamheter som byggjobb, soldater och annat som kräver att man är lite smartare eller tuffare. Byggda för uthållighet helt enkelt. Det var bara en sak, de blev lite för bra, och de vanliga människorna lät rädslan ta över. Det ena ledde till det andra och plötsligt ledde det till fullt krig. Nu finns det inte så mycket kvar. De ”Riktiga” – de vanliga människorna – håller landsbygden, och ”Ficials” har förskansat sig bakom barrikader i städerna. Båda är fast beslutna att utrota de andra, men ingen av sidorna klarar riktigt av det.

Kenstibec har fått ett uppdrag. Han skall köra en kvinna från det som är kvar av Edinburgh till London. Kenstibec är en Rover-modell, en kraftfull byggjobbare. Han arbetade på den gigantiska blivande skyskrapan Hope Tower, när konflikten startade. Nu är han en slags taxichaffis. Med en extra förstärkt Landrover Defender skall han köra journalisten Starvie till Ficials TV-station i London. Vägen går genom ett landskap fullt av Riktiga, som inget hellre vill än att ha ihjäl både Kenstibec och Starvie, gärna i direktsändning, så man höjer moralen. Kenstibec undrar lite varför Starvie behöver ta sig hela denna svåra väg till London, men han är ju bara chaufför, så det stannar vid en stilla undran. Det kanske det inte skulle gjort. Det är inte bara mordiska människor som gör vägen svår. I krigets inledning bränner man av ett par kärnladdningar, så atomvintern är här, och det mesta är rätt eländigt.

Barricade är en perfekt bok för den som gillar Richard Morgans hårdkoka SF. Wallace skriver med ett bra flyt, och han lägger snabbt liken på hög. I och med att Ficials klarar en hel del, så kan han plåga sina hjältar å det grövsta utan att de går åt helt och hållet. Konflikten är precis så fånig så att den är trovärdig. Om vi får för oss att kapa artificiella människor, så skulle det inte förvåna mig om vi snabbt blir rädda för dem och känner oss överflödiga. Då blir vi mordiska. Sådana är vi.

Jons blogg: http://thingaboutchickens.blogspot.co.uk/

En intervju med Jon