Gather the Daughters

Gather the Daughters är en mycket imponerande debut av Jennie Malamed. Precis som många fantastiska böcker ligger den helt rätt i tiden och kommenterar vår samtid med hjälp av fantasygenren. Hon har lyckats skriva något riktigt unikt, fyllt av laddad symbolik, med drag av magisk realism - och något oerhört obehagligt.

Precis innan den slutgiltiga katastrofen koloniserade tio män, de tio förfäderna, en ö tillsammans med sina familjer. De byggde upp ett patriarkalt samhälle baserad på förfädersdyrkan.

Många år senare är det endast Vandrarna, utvalda ättlingar till de tio förfäderna, som är tillåtna att gå ut i ödemarken för att hitta förnödenheter. Det är också Vandrarna som är ledarna; de skapar reglerna, ser till att de efterföljs och utdelar bestraffningar när de bryts.

Det står snabbt klart att den lilla ön styrs med hjälp av religiöst förtryck. Flickor och kvinnor tillhör först sina fäder och sedan sina makar. Det är döttrarna i senare generationer vi får följa, i deras liv på ön med dess regler och normer som är det enda de känner till, och det är deras berättelse om indoktrinering och revolt som är bokens fokus.

Barnens respit från den inrutade vardagen kommer på sommaren. De bor på stranden, springer fritt på ön insmorda i lera som skydd från myggen och de vuxna ställer ut mat till dem. Det är det alla barnen ser fram emot och något flickorna får göra fram till dess att de får mens och anses vara kvinnor. Den första sommaren som kvinnor ser dock helt annorlunda ut, och i slutet på den är de gifta och flyttar till sin make.

Trots hopplösheten de känner över att somrarna i frihet snart är slut, att de kommer att bli tvungna att gifta sig, att deras liv och deras döttrars liv är utstakat, så ser de ingen annan möjlighet. Det är så livet är och de har accepterat det, även om de ibland undrar varför det är mycket som känns så fel. De håller dock sina förbjudna tankar för sig själv – i alla fall inledningsvis.

Boken utspelar sig under ett år och berättas ur fyra flickors perspektiv. Två av dem, Vanessa och Caitlin, är fortfarande unga men de inser att de sakta men säkert närmar sig sin sista sommar i frihet; den gravida Amanda som upplever sin första sommar som vuxen och så sakteliga inser vad barn och det vuxna livet innebär för kvinnor; och slutligen Janey, som svälter sig själv i ett försök att aldrig mogna.

Att boken berättas ur flickornas perspektiv innebär att deras kunskap och sanning blir läsarens enda källa till information. Det är med andra ord deras indoktrinerade sinne som sätter grunden för det som berättas och anses viktigt. Det de ser som naturliga kommer som en chock när man till slut inser vad de snabbt förbipasserade kommentarerna och ledtrådarna faktiskt betyder.

Redan inledningsvis för den tankarna till bland annat Handmaid’s Tale, men där de faktiska omständigheterna står uppenbara direkt i Handmaid’s Tale, så är berättartekniken i Gather the Daughters helt annorlunda. Det är mycket skickligt utfört och viljan att få veta mer, att förstå och få svar driver läsaren vidare.

Det är dock inte en bok som erbjuder vare sig särskilt många svar eller mycket hopp, utan det är egentligen bara en grupp flickors berättelse om hur de börjar inse att den sanning de blivit presenterade inte nödvändigtvis är den korrekta. Den långsamma insikten om att de som vågar tänka annorlunda och se andra möjligheter kan få nytt hopp. Att de tankar de inte får tänka är just de som kan göra dem starka. Att syftet med en revolt inte alltid handlar är konkreta resultat.

För när man inte längre har något att förlora så finns det ingen anledning att inte försöka.