Beast Player

Elins mamma tar hand om länsherrens mest värdefulla stridsormar. När de dör, får hon ta det hårdaste straffet, en händelse som tar ifrån Elin all trygghet. Men med åren öppnar sig möjligheter även för en föräldralös flicka. En framtid fylld med intriger och hemligheter väntar, men också trogen vänskap. Och de mest fascinerande varelserna i världen; de farliga stridsormarna och de imponerande kungsbestarna.

Efter att Elin har förlorat sin mor uppfostras hon av en ensam biodlare. Hon möter ett legendariska djur, kungsbesten, och blir allt mer fascinerad av naturen.
Samtidigt växer oron i landet. Traditionerna ställs mot nya, växande krafter hos adeln. Elin börjar inse att det finns mer bakom människornas hantering av bestarna än de flesta förstår, men frågan är om hon kan förstå hemligheten – och hur farligt detta kan bli?

The Beast Player, på orginal Kemono no Souja, har blivit en stor framgång i hemlandet. Serien består totalt av fyra böcker. Den har också blivit en manga i två band och en anime på 50 avsnitt, som heter Kemono no Souja Elin. Man kan titta på öppningsmelodin här, som jag tycker fångar den finstämda och melankoliska atmosfären i böckerna väl.

Första delen av i serien The Beast Player är en långsam, men väldigt mysig bok. Allteftersom man kommer in i serien djupnar världen, lite mindre än halva boken in blommade den verkligen upp på ett härligt sätt. I ton påminner den om Naomi Noviks Uprooted, och Diana Wynne Jones böcker om trollkarlen Howl. 

Elin växer också till sig trevligt. I början är hon nästan lite för lillgammalt näpen, men i och med att intrigen tar fart på allvar känns hennes uppförande allt mer rimligt. Därmed inte sagt att delarna innan inte är bra; det är alltid en rofylld och inbjudande stämning i böckerna.

För mig var det också extra kul att läsa en episk fantasyberättelse med en sympatisk, kvicktänkt tjej i huvudrollen. Jag kan inte tänka mig annat än att jag skulle ha älskat den här boken när jag var yngre, för den innehåller mycket matnyttigt för en läsare med stor kunskapstörst, om stridsormarna, biodling och mycket mer. Elin är nyfiken och lugn, men drabbas ibland hårt av både sorg och ensamhet; en klipsk tjej, helt enkelt. Hon möter världen med öppet sinne och berättelsen låter henne göra det, villkor som tyvärr fortfarande är lite ovanliga för en kvinnlig huvudperson.

Hela boken genomsyras av en lätt mytologisk stämning. Det finns mycket inspiration hämtad från traditionella japanska berättelser, med en drottninggudinna. Känner man till dessa referenser är de kul, vet man inget om japanska myter så framstår världen bara desto mer exotisk. I båda fallen håller allt ihop väl och politiken tillåts aldrig bli för abstrakt – det handlar först och främst om Elin och bestarna.

I det ögonblick jag slog ihop boken insåg jag att jag längtade efter att få veta hur det skulle gå för Elin och hennes fascinerande värld. Vilken roll har det mystiska Dimfolket som hennes mor kommer ifrån? Vad gör Kungsbesten så speciell? Och gör människorna rätt när de försöker tämja denna sällsynta djurens konung?