Järnulven av Siri Pettersen

När Siri Pettersen kastade in oss läsare i Korpringarnas värld (eller världar) var det nog många av oss som vacklade ut därifrån, lite omskakade av den där resan… Hirka och Rimes resor, deras kamper mot sina egna vägar, mot det uttalade onda och det mer grådaskiga systemfelen, fördomar och acceptans och var ju tillräckligt för att man till och från skulle svettas. Jag kanske svettades ur ögonen ibland också. 

Och världen då! Nog för att Korpringarna hade {berättelsen} men världsbygget var ju något utan dess like. Fornnordisk mytologi har ju verkligen makat sig in i populärkulturen på senaste tiden, men då är det ofta de mytologiska inslagen smyger sig in i vår nutid. Förrymda mytologiska hjältar som plötsligt befinner sig på New Yorks gator och så vidare. Men ett världsbygge som är så tätt knutet med mytologin och med samhällen som istället är formade utifrån att det är människor som är inkräktarna? Det är klart att det händer, men inte alltför ofta, va?

Så tanken på att Siri Pettersens första bok Järnulven i den nya triologin Ardari kommer att utspela sig i samma universum känns himla spännande. 

Juva är av blodläsarsläkt men har svurit på att aldrig bli som dem. Hon hatar dem och allt de står för, de hyllas för att de kan se in i framtiden, men egentligen är de bara svindlare som utnyttjar folks rädslor. Men när familjen hotas dras Juva in i jakten på blodläsarnas arv: en hemlighet som en gång förändrade världen och som kan komma att göra det igen. För att överleva måste hon konfrontera barndomsminnet som hon har kämpat hela livet för att glömma - den gången hon såg djävulen. 

Exakt hur den här kommer att placera sig i Korpringarnas värld blir spännande att se. Men utifrån Pettersens fantastiska världsbyggen och skildringar av karaktärer med slitna öden och deras kamp att hitta vad de själva står för, tvivlar jag inte för en sekund att det här också blir en resa utan dess like. Jag har iallafall plockat fram mina svettband.