Äldre böcker - men samtida perspektiv

Magin med böcker är att de kan ta oss till helt andra platser - vi kan bläddra och hamna i yttre rymden, i en storslagen magisk värld, i ett litet café i japan och alla världens platser från vår egna lilla läshörna. Men det finns också möjlighet för en helt ny förståelse för vår egen tid. När pandemin bröt ut sålde vi helt plötsligt kopiösa mängder av Camus Pesten och Orwells 1984 har haft en stabil försäljning, särskilt sedan digitaliseringen tog fart på riktigt. Under rätt omständigheter kan många böcker säga så mycket om samhället vi lever i, oavsett när de skrevs. Böcker har genom forskning om och om igen tvingas in i en form som passar samtiden. Till exempel avspeglade sig 70-talets miljömedvetenhet i litteraturforskningen och helt plöstligt såg man “ekokritik” i varenda klassiker.

Och det finns något charmigt i hur folk har brunnit i fortsätter brinna för vissa böcker, oavsett tidsålder. Så här är några gamlingar (även om det kanske är relativt) som definitivt tål att läsas med lite andra glasögon!

Mary Shelleys Frankenstein kan vara bland de mest isärplockade böckerna genom litteraturhistorien. Där finns hur mycket forskning som helst (exakt hur mycket det finns är svårt att veta, jag kom till sidan 100 på google scholar innan google tyckte att jag var jobbig och hejdade mig med ett serverfel) och det är förståeligt. Men en tanke kittlar mer än något annat - att Frankensteins monster egentligen var litteraturens första försök till AI. Sedan den kom ut för mer än 200 år sedan har utvecklingen fortsatt, och arbetet med AI har kommit en bra bit. (Än så länge har vi varit mer accepterande till skapelserna, till exempel så har ju roboten Sophia fått medborgarskap i Saudi Arabien). Men hur lång tid tar det innan vårt gudskomplex kommer bita oss i bakdelen, när det vi skapar får eget liv, och vilka konsekvenser kommer komma med det. Kanske är Dr. Frankensteins rädsla för sin egen skapelse något som vi kan relatera till mer och mer allt eftersom tiden och utvecklingen går?

I Science Fiction bokhandelns kretsar är det ändå rimligt att påstå att Sagan om ringen är (eller kommer att räknas) som en klassiker. Den har en uppenbar plats i någon slags fantasy kanon, men då den är skriven mellan 1937 och 1949, alltså precis i vid Brittiska Imperiets sönderfall, finns det även diskussioner om att Sagan om Ringen har inslag av post-koloniala tänk. Vissa argumenterar för att det finns spår av maktdynamiken i flera olika plan; i allt ifrån Ringens makt över ringbärarna, till Mirkwoods och Dunharrows motstånd mot inkräktarna, till Frodos förståelse för orcherna och enligt många kan man kan se perspektiven från både de kolonialiserade och kolonisatörerna, om man tittar tillräckligt noga.

Och en given klassiker är Jane Eyre som ett diskussionsunderlag för feminism. Jane Eyre behöver väl ingen större beskrivning men det är lätt att fokusera på Janes och Rochesters kärlek, trots att romanen är så mycket mer. Det är inte bara om en kvinnas försök till självständighet, trots att hon motverkas av både samhälle och religion, heller. Den behandlar klass, religion, äktenskap och mer i dess väg. Vissa ser det som ett lyckligt slut att Jane och Rochester slutligen gifter sig efter att hon obönhörligt har skapat sin egen plats i samhället (spoiler…? eller inte? Den kom ändå ut 1847,och har filmatiserats ett antal gånger) - andra ser problemen i deras maktbalans. Men det är inte min plats att ta ställning i den frågan. Läs den och diskutera istället!