Vi minns Anne Rice 1942 - 2021
Anne Rice, 1941 – 2021
Vampyrernas drottning har lämnat oss. I helgen meddelade Anne Rices son att hans mor gått bort i sviterna av en stroke. Författaren till över trettio böcker formade vår moderna bild av vampyrer som få andra.
När Anne Rices Interview with the Vampire, En vampyrs bekännelse, kom 1976 revolutionerade den bilden av vad en litterär vampyr kan vara. Denna första del i vad som kom att bli Vampyrkrönikan, presenterade oss för Louis de Pointe du Lac, Lestat de Lioncourt och barnvampyren Claudia och följde dem över 200 år. När boken filmatiserades 1994 med Brad Pitt, Tom Cruise och Kirsten Dunst i huvudrollen nådde den ännu bredare publik. Nu är en TV-serie i görningen, som Anne Rice tyvärr aldrig får se fullbordad, men som hon engagerad sig i under produktionen.
Med Vampyrkrönikan formade Anne Rice den mänskliga vampyren, som kunde vara fylld av självtvivel och ånger, och som var ett föremål för läsarnas åtrå på ett helt annat sätt än de tidigare farliga förförarna som härrörde från Carmilla och Dracula. Utan Vampyrkrönikan, skulle ingen Buffy, Twilight eller True Blood ha funnits i denna form. Tunnare utbud på urban fantasyhyllorna och en väldigt annorlunda goth-scen beträffande både mode och musik. Anne Rice gjorde monstret mänskligt, men glömde inte att vampyrer förblev nattliga mördare.
Men Anne Rice skrev mer än bara vampyrer. Hennes southern gothic romaner om häxklanen Mayfair målade upp ett dekadent och incestuöst New Orleans som förförde många läsare, under namnet A.N Roquelaure skrev hon erotiska sagor och även om hennes historiska romaner som Ramses the Damned (som troligen får en postumt utgiven uppföljare 2022) och Cry to Heaven ofta överskuggats av vampyrerna och häxorna, är de rika på de sensuella beskrivningar och sökandet efter mening som utmärker hennes författarskap.
Under hela sitt liv och i sin skrivgärning, verkar Anne Rice ha brottats med samma stora frågor som sina romangestalter – personlig sorg och frågan om vad Gud och godhet är, om godhet finns i världen eller om allt sjunker ner i nihilistisk tomhet? Tidigt diskuterade hon dessa saker online, på sin egen hemsida och senare sociala medier, och läsarna fick följa med när vampyren Lestat mötte djävulen själv i Memnoch the Devil, och när Anne Rice försökte skriva sin vision av Jesus i duologin Christ the Lord. Hennes verk och åsikter berörde, upprörde, och engagerade mängder med läsare över decennierna. Jag är en av dem, som steg in i hennes världar i sena tonåren och sedan aldrig kunde släppa taget om dem.
Även queerhet är ett återkommande tema i de flesta av hennes böcker, i både symboliska och mer uttalade former. Läser man kommentarerna som nu fyller sociala medier med anledning av hennes bortgång, står det tydligt hur stor betydelse Anne Rice hade för många som sökte svar om sin identitet under år när AIDS-krisen var som intensivast och det var mycket som inte gick att trycka eller filmatisera utan att hölja det i fantastikens skrud.
Hennes egna sista fullbordade roman är Blood Communion, som avslutar sub-trilogin om ”Prince Lestat”. De utkom 2014–2018 och tog, efter flera år med helt andra böcker, upp berättelsen om vampyren Lestat, Armand och Louis igen.
Vila i frid, Anne Rice, och tack för alla berättelser