Blood of Dragons
Men Robin Hobb hette egentligen inte Robin Hobb. Bakom den androgyna pseudonymen dolde sig en kvinna vid namn Margaret Astrid Lindholm Ogden, som också skrivit böcker under pseudonymen Megan Lindholm. Lätt schizofrent, kan man tycka. I samband med Robin Hobb besökte konventet Fantastika i Stockholm passade Karin Lundwall på att fråga varför hon hade två pseudonymer, och om det fanns några skillnader mellan dem.
”Det fanns en avsikt med att anta en androgyn pseudonym”, blev svaret. ”Den första berättelsen jag skrev som Robin Hobb, Assassin´s Apprentice, är skriven med jagperspektiv, och detta jag är en ung pojke. När läsare tar ens bok i sina händer ber man dem att utvidga sin tro. Jag tog bort ett möjligt hinder för denna tro genom min könsneutrala pseudonym. Läsaren slipper fråga sig: Kan hon verkligen tala ur en ung pojkes perspektiv?
”Jag tror att jag skriver mer känsligt som Robin Hobb. Ordförråden mellan Robin Hobb och Megan Lindholm tycks skilja sig åt, det är som om jag har två tankeuppsättningar. Det är svårt att förklara. När jag får en idé vet jag direkt om jag kommer att skriva ner den som Megan Lindholm eller som Robin Hobb. Idéerna kommer som i två olika paket i mitt huvud. En berättelse som jag skrev för en månad sen, som Megan Lindholm, kan jag inte tänka mig att ha skrivit som Robin Hobb. Det fungerar ungefär som om jag sa: "Nu ska jag berätta en historia så som min irländska farmor skulle ha berättat den. Jag skulle då lägga mig an hennes accent, hennes val av uttryck. Det skulle ge åhörarna en känsla av hur hon såg världen.”
Robin Hobbs värld
I och med Blood of Dragons har Robin Hobb-pseudonymen skrivit sexton romaner. Jag läste för övrigt Assassin’s Apprentice när den kom, och har sedan dess blivit milt beroende av en Hobb-fix var och vartannat år. Inte minst beroende på att hon skriver om drakar som få andra kan (drakar är ju alltid bra eller intressant eller viktigt på något sätt).
Hobbs tidigare bokserier består av mer eller mindre fristående äventyr som länkas samman till trilogier, så att varje bok har en tydlig början och ett tillfredsställande slut. Därav följer att man bör ha Dragon Keeper, Dragon Haven och City of Dragons – del ett, två och tre – i The Rain Wild Chronicles läst och på plats i bokhyllan innan man börjar läsa Blood of Dragons (som är fjärde och avslutande delen). Men också trilogin The Liveship Traders är bra att ha i minne, eftersom The Rain Wild Chronicles bygger på vad som hände i de böckerna. Då kommer du att känna igen många platser som besöks och flera gamla bekantskaper dyker upp som bifigurer.
Vad Blood of Dragons handlar om? Jo, de unga drakarna och deras mänskliga skötare har ju äntligen kommit fram till den uråldriga staden Kelsingra. Bandet mellan dem djupnar, och människorna liknar alltmer de mytomspunna Elderlings, och får egenskaper som kompletterar och speglar drakarna de tar hand om. Men att ge sig in och vandra i Elderling-minnen är farligt beroendeframkallande. Och ännu har man de inte hittat de mystiska silverkällorna som är avgörande för drakarnas fortlevnad…
På svenska finns de tre första trilogierna översatta. Samtliga är dock slut på förlaget, och kan bara återfinnas på bibliotek, antikvariat eller via nätet. Bokförlaget Natur & Kultur, som utgav Robin Hobb, har inga planer på att återuppta utgivningen. Tyvärr, tyvärr.
Två böcker av Megan Lindholm:
The Reindeer People
Wolf's Brother