Descent

Ryan vet allt om UFO:n och alla konspirationer och möjliga förklaringar kring dessa fenomen. Sedan han var tretton har han läst allt han kommit över. Nu när han är sexton och känner sig mer cool och vuxen, ser han tillbaka på sitt intresse med ett visst överseende. En dag när han och hans kompisar sitter hemma hos en av dem och pluggar inför ett matteprov, känner han och hans vän Callum att de beöver en paus, och tar en promenad. De tar en sväng upp på en kulle inte så långt ifrån deras bostadsområde. Där får de syn på något stort klotformat och silverfärgat, som faller mot dem med stor hastighet. De försöker springa nedför kullen, men hinner inte riktigt. Efter en timme eller två vaknar de i en cirkel av sot och aska en bit ned från kullens topp.

När Ryan kommer hem, har han svårt att förklara sig för sina föräldrar. Han tycker det känns så skämmigt att börja prata om UFO:n, och så känner han sig så märklig till sinnes efter upplevelsen. Inte så konstig då att hans föräldrar börjar undra om det inte är skojiga svampar han och Callum var ute och plockade. På natten drömmer han om att bli upplockad på ett rymdskepp där han träffar en av de grå utomjordngarna, och ett par superperfekta mänskliga typer i Star Trek-liknande uniformer. Upplevelsen avslutas med att han faller fritt från skeppet, net mot sitt hus, och sedan vaknar han av att det är morgon.

Upplevelsen satte djupa spår i Ryan. Inte blev det bättre av att prata med Callum och höra hans teorier om sin släkts urgamla erfarenheter av liknande frågor, eller för den delen av det besök han fick någon dag senare av en ”präst” när han var ensam hemma…

Alla Ryans val när det gäller skola, jobb och umgänge styrs på olika sätt av denna ungdomsupplevelse. Hans val och teorier om vad som verkligen händer omkring honom och hur det relaterar till upplevelsen han hade, kryper till och med in i hans kärleksliv. Var det verkligen utomjordingar? Var det hemliga experiment ledda av regeringen? Var det storföretag i tekniksektorn som låg bakom? Varför vinnlägger de sig om att dölja sanningen och sprida så många lögner och sidospår?

MacLeod har skrivit en skön roman med många bottnar. Dels är den en fin uppväxtskildring från en inte allt för avlägsen framtid. Inte längre bort än att vi känner igen oss. Vi lever allt mer av våra liv på våra smarta telefoner, och övervakningssamhället blir bara tätare och tätare, men mycket fortsätter som vanligt. Dels får vi ett besök nere i kaninhålet av teorier, konspirationer och motkonspirationer som omger UFO-fenomenen. Klart underhållande i MacLeods händer. Han har väldigt snyggt vävt ihop det hela till en skön berättelse, som var väldigt svår att lägga ifrån sig innan den var slut.

Ken MacLeod är en skottsk författare och bor lite utanför Edinburgh. En av hans bästa vänner under gymnasietiden var en viss Iain M Banks, och redan där satt de och pratade SF på rasterna och drömde om att bli författare en dag. Att drömmar kan bli sanna ser vi idag. MacLeods böcker sträcker sig hela vägen från storslagen space opera till krypande otäcka dystopier. Alla har de intressanta diskussioner om hur vi organiserar våra samhällen, och hur man kan uppleva det som individ. I denna hans senaste bok har han destillerat mycket av det bästa från tidigare böcker, och producerat ännu ett tankeväckande verk.