Neptune's Brood
Vi befinner oss i samma universum som Stross skapade i Saturns Children. Det är alltså inte någon fortsättning på den historien. Nu är vi mycket längre fram i historien, ca 7000 e.Kr. Mänskligheten har nyligen gått under för fjärde gången, trots De ömtåligas kyrka, som tar hand om de kvarvarande människor som finns, och har som mål att skapa en galax så som vi skulle vilja ha den.
Krina Alizond-114 är en metamänniska (någonstans mellan android och människa) och studerar ekonomisk historia. Hon är skapad av sin urmoder Sondra Alizond-1 på rymdbosättningen New California. Där gjorde hon sig en förmögenhet som bankir, och fortsätter att hålla sig på plus genom att skapa kopior av sig själv som har olika finansiella förmågor som håller familjeförmögenheten vid god vigör.
Nu har Krina inte hört av sin ”syster” Ana på länge, och givit sig ut i galaxen på jakt efter henne. Utan hennes vetskap har hon blivit förföljd av en mördare med hennes exakta utseende. Både mördaren och diverse andra varelser med mer eller mindre otrevlig bakgrund är övertygade om att hon är mer än vad som syns på ytan, och de kanske har rätt...
Krina har laddat ner sig i en ny kropp på en mottagningsstation i omloppsbana kring en stjärna vars planetsystem innehåller den bebodda vattenplaneten Shin-Tethys. Det är den som är hennes mål. Det är där som hennes syster senast siktats. Från mottagningsstationen måste hon ta sig till planeten med konventionella medel. Alla passagerarskepp har just avgått, så allt som återstår är att arbeta på ett av kyrkans skepp som lagt till för reparationer efter en olycka. Skeppet är utformat som en gammal kyrka, full av liken från De ömtåliga, som strukit med under resans gång. Då de har akut brist på besättning har de gjort fjärrstyrda underhållsrobotar av flera skelett. Resan med detta makabra skepp har knappt börjat innan Krina får skäl att ångra att hon valde detta färdsätt. Jakten på Krina och Anas hemlighet blir minst sagt vild och det är bara att hålla i hatten och hänga med.
Att Stross har läst David Graebers ekonomihistoriska bok Debt: The First 5,000 Years, ser man redan på det inledande citatet från boken. Han har sedan lyckats väva in Graebers teorier i en space opera-bok om en galaktisk civilisation befolkad av robotars avkomma. Att sedan göra detta till en inte bara spännande, utan även väldigt rolig bok, är något av en prestation. Den uppmärksamme läsaren vet att jag brukar gilla Stross böcker, men om man tittar inom hans samlade verk så här långt, så ligger den här bra till. Jag tycker att han skriver som bäst när han har givit sig själv vissa begränsningar att arbeta inom, och 'Neptune Brood' är ett bra exempel på detta.
'Saturns Children' skrevs mycket som en homage till Robert Heinlein, men det är i stort sett bara universumet – en värld befolkad av robotar, som är allt som finns kvar av människan – som har följt med till den här boken. Det finner jag vara av godo, 'Saturns Children' var småtrevlig, men inget jag minns så där. 'Neptunes Brood' är en mycket mer tillfredsställande läsning som helhet.