Salvation

Peter F Hamilton är tillbaka med en ny space opera, Salvation. Den är första delen i en blivande trilogi. Den är riktigt tunn för att vara Peter, bara 500 sidor. Det är dock fem hundra riktigt bra sidor. Boken äger rum i ett nytt universum, så det är ett utmärkt ställe att börja läsa Hamilton på. Likt hans tidigare serier är mänsklighetens världar sammankopplade med tunnlar, fast den här gången bygger de på kvantmekanisk sammanflätning. Det finns väldigt få människor som kan säga exakt vad det är, så det är ett tryggt fenomen att använda i en sf-roman. Dessa tunnlar tar oss inte bara till andra världar, utan de finns även i lokaltrafiken. Vi kan bo i Göteborg och jobba i New York, eller Kungsbacka. De riktigt rika har portaler i sina bostäder och kan ha vardagsrummet på Olympus Mons på Mars och matsalen i Toscana och fritidsrummet vid en tropisk strand.

Mannen som uppfann tekniken, var också smart nog att ta patent på teknologin och skapa ett företag runt den, och är därmed den rikaste människan någonsin.

En dag kommer ett väldigt generationsskepp flygande in i solsystemet. Varelserna i det kallar sig Olyx och vill göra affärer för att kunna köpa bränsle i form av antimateria för att kunna åka vidare. I gengäld får mänskligheten en massa teknologier som verkar väldigt coola och som de flesta vill ha. Andra är mer misstänksamma.

Några år senare hittas ytterligare ett främmande skepp. Det här har kraschat på en av människan nyupptäckt planet. När vi undersöker det, vänds allt vi trodde om galaxen på huvudet.

Boken är till stor del berättad av deltagarna på expeditionen som skall undersöka det kraschade skeppet, med olika flashbacks som gör historien fyllig och sammanhängande. Man får också några kapitel med ett samhälle en bit in i framtiden, som får ta konsekvenserna av det som händer i ”nutid”.

Hamilton har den här gången lyckats med att skapa en komplex och trovärdig värld, om man bara går med på konceptet med tunnlarna. Bokens uppbyggnad skapar en stadigt stegrad spänning, och då tillbakablickarna hela tiden bidrar med information som gör att man förstår mer av vad som är på gång, så stör de inte, särskilt som de nästa kan fungera som fristående noveller.