Wool

Publicerad: Lördag, 1 december 2012, Skribent: Glenn Petersen
Världen består av en 135 våningar djup silo, full av människor.
Det är efter katastrofen. Hur långt? Ingen vet. Man vet hur länge sedan det var en revolution i silon, och att det har gjorts revolution förr. Hur många? Ingen vet. Världen består av en 135 våningar djup silo, full av människor. Så många som kan överleva helt enkelt. Varje gång någon dör, har man ett lotteri, och ett par får lov att försöka få barn. På översta våningen i kafeterian finns det en stor bildskärm som visar världen utanför – en gråbrun död förgiftad värld. Det finns också en likadan bildskärm i den lilla arresten. Det svåraste straffet för begågna brott är att skickas ut i världen utanför med en ylletrasa för att rengöra kamerorna som visar omgivningarna. De som döms till detta brukar lagom hinna med sitt uppdrag innan skyddsdäkten fallerar och de sjunker ihop och dör.

Sheriff Holston har en smart fru. Hon arbetar med att gå igenom de gamla servrar som funnits där sedan gud vet hur länge. Hon hittar och tolkar utsuddad information från de gamla hårddiskarna. En dag hittar hon något som gör henne alldeles konsternerad. Det är ett program. Innan hennes man får veta så mycket, blir hon alldeles galen och skriker att hon vill ut. Att säga att man vill ut är det ytersta brottet i silon. Hon döms till Rengöring, och det går som det brukar. En tid senare händer det sheriffen själv.

Den nya sheriffen Julie anar ugglor i mossen. Det är något skumt med hela fallet, och vad var det Sheriffens fru hittade på hårddisken? Att gräva i detta är dock inget man gör ostraffat…

Hugh Howey har tidigare skrivt en egenpublicerad undomsroman, vilken fick mycket uppskattande recensioner. Det ledde till ett riktigt bokkontrakt och skrivandet av Wool. Howey gör världen i silon väldigt levande, och han har väldigt välbeskrivna karaktärer. Man känner tydligt med dem när frågona hopar sig och klautsrofobin sakta växer. Det är en bok som börjar stillsamt och vars spänning växer allt mer för varje sida. Efter några kapitel blir den helt omöjlig att lägga ifrån sig. Det är nog en av de bästa efter katastrofen-romaner jag läst på länge.


Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev