Year's Best SF 17

Vi har alla våra egenheter. I alla fall jag. Såsom att läsa en novell om dagen när det är semester. Det är, konstaterar jag och får samtidigt oväntat en glimt av mig själv i själens spegel, sådant jag kopplar av med under semestern. Efter trettio år i science fiction-bokhandeln läser jag science fiction-noveller. När jag har semester. Borde jag bli rädd? Kanske ringa någon? Fråga familj eller vänner om de fortfarande älskar mig, eller bara låtsas för att stå ut? Det är lugnt, hör jag de säga. Du har alltid varit sådan. Det gör inget. Det är sådan du är.

Det är väl så. Förra sommaren, till exempel, packade jag ned Hartwells och Cramers Year's Best SF 16 i resväskan och for till Grekland. Jag tänkte mig att fem-sexhundra sidor science fiction i form av en rad korta eller längre noveller skulle vara ett utmärkt resesällskap på flygplatser, på båtdäck, i parasollskuggan på stranden och till morgongrapefruktjuicen på hotellet. I sommar har jag suttit på landet i Sverige och läst samma bok, fast nummer 17 och, för säkerhets skull, även Dozois Year's Best SF Twenty-Ninth Annual Collection med regnet smattrande mot fönsterbleck och läckande takpannor. En novellen om dagen har det blivit (nästan). En ny värld att dyka in i varje gång jag öppnat böckrna.

Det roliga med sf-noveller - eller det problematiska - är att man måste utföra mental gymnastik gång på gång för att sätta sig in i författarens skapade värld. När man läser romaner kommer man ju efter tag in i världen, och kan sedan stanna kvar där till sista sidan i boken. Är det dessutom en episkt storslagen serie, vet man oftast vad man har att vänta sig i de övriga delarna. Men att tvingas visualisera en ny värld för sitt inre öga gång på gång som man måste i antologier av den här typen är helt enkelt krävande. Jag tror att det är en av förklaringarna till att många - även jag - oftast föredrar romaner framför noveller.

Så därför vill jag föreslå noveller som recept på en lyckad Greklandssemester eller sommarvistelse på landet. Eller som ett sätt att möta hösten på. I vissa fall kan jag - när jag nu åter bläddrar i förra årets "Year's Best SF" - koppla en novell till platsen där jag läste den. På båten till Amorgos, i skuggan under palmen på Red Beach, på caféet i Adamas den där enda dagen då det var molnigt. Om ett år kan jag sita och bläddra i årets novellläsning och minnas åskväder och den där enda kvällen vi kunde sitta ute till midnatt utan att frysa ihjäl. Självklart har jag dessutom roat mig med att sätta betyg för varje novell - minus, plus och plusplus.

Hårda fakta: Year's Best SF 17 av David G Hartwell och Kathryn Cramer innehåller 23 noveller av bl a Nnedi Okorafor, Elizabeth Bear, Neil Gaiman och Bruce Sterling. Gardner Dozois Year's Best SF Twenty-Ninth Annual Collection innehåller 35 noveller av bl a Ian McDonald, Michael Swanwick, Kij Johnson och Catherynne Valente. Du kommer inte att gilla alla noveller, men det hör liksom till. Hartwel och Cramers samling har en liten slagsida åt hård idé-sf, Dozois har inget emot formexperiment och annorlunda sätt att berätta det vi läst många gånger förut. Men båda rekommenderas varmt.