The Wild Ways

För en vanlig människa kanske släkten Gale mest ser ut som en stor ansamling mostrar och kusiner som bakar mycket paj. Men den övernaturliga världen vet att man definitivt inte bör stöta sig med en Gale-moster. När de använder sin fulla kraft finns det inte mycket de inte kan göra, men till vardags brukar de nöja sig med att styra släkten. Vilket inte alltid roar den yngre generationen. Särskilt inte kusin Charlotte (Charlie), som har samma magiska färdigheter som andra Gales plus några helt egna.

Charlie är musiker, och går med på att hoppa in i ett band som är på turné runt en keltisk musikfestival i Nova Scotia. Delvis för att komma bort från släkten, och delvis på grund av en räcka sammanträffanden som till slut leder till att hon hamnar mitt i en konflikt mellan ett oljeföretag och en klan selkies. En planerad oljeborrplattform hotar selkiernas boplatser, och för att hindra dem från att protestera har oljeföretagets chef låtit stjäla deras sälskinn, så att de inte längre kan förvandla sig till sälar. Charlie lovar att hjälpa selkierna, men så visar det sig att tjuven är ingen annan än moster Catherine, en Gale som är ännu mer på kant med släkten. Och man bör definitivt inte stöta sig med en Gale ... om man inte är en själv, förstås.

The Wild Ways är en rätt så fristående uppföljare till The Enchantment Emporium (men det finns ingen som helst anledning att inte läsa Emporium också). Jag skulle placera dem i den subgenre inom urban fantasy som ibland kallats "mythic fiction", där vi bland annat hittar Charles de Lint. The Wild Ways påminner också om Emma Bulls ur-urban War for the Oaks, inte minst på grund av att den är genomsyrad av musik. Det ingår även en tonårigt surmulen drakprins, god tillgång på populärkulturella referenser, samt lite druidiska vibbar i den urgamla mytologi Gale-släktens magi bygger på (som ger en ny betydelse till ordet "horny"). Rekommenderas ytterst varmt.