Blindsight
Två månader senare uppsnappas ett meddelande långt ute i solsystemet. Det tycks inte riktat mot jorden, utan rakt ut i tomma rymden. En expedition skickas för att undersöka saken. Rymdskeppet Theseus sänds ut med en brokig besättning. Detta utspelar sig nämligen i en framtid när många människor genomgått förändringar som förvandlat dem till extrema specialister, ofta med sociala begränsningar som liknar den autistiska savantens. Gruppens lingvist bär inom sig fyra unika identiteter. Den vetenskapliga experten är en cyborg med intelligens långt bortom det normalt mänskliga. Ledaren är en ”vampyr”, tillhörande en numera utdöd underart av homo som för många tusen år sedan levde som kannibalistiska rovdjur och har återskapats med hjälp av modern genetik. En militär expert finns med i händelse av våldsamma komplikationer. Vår berättare, sambandsofficeren, är den enda ”originalmänniskan” i gruppen. Hans uppgift är att tolka de andras information och vidarebefordra den till jorden.
Alla ombord bär dessutom på gener från ”vampyrvarianten” av homo. Det gör att de kan överleva dvalan de försänks i när de skickas mot solsystemets yttersta kant. Dehydrerade och utmärglade vaknar de ur sin långa sömn. De får veta att skeppets AI har ändrat kurs. De styr mot ett främmande objekt som svarar på anrop och kallar sig Rorschach, men visar sig fruktansvärt svårt att undersöka. Elektroniska sonder förintas. Människor överlever korta stunder med stor möda. Är Rorschach ett levande väsen? En maskin? Något tredje?
En grymt spännande första kontakt väntar vår udda skara. De första, naiva antagandena om det främmande objektets natur kommer snart på skam. Forskningsgruppen famlar i blindo och drabbas av märkliga effekter. Jag ska inte avslöja mer, men i slutändan kommer man med ett leende att tänka på William Burroughs gamla oneliner ”Språket är ett virus från yttre rymden”.
Blindsight är en bra första kontakten-roman. Känslan av fara och utsatthet i ett litet skepp i utkanten av solsystemet skildras exakt och trovärdigt. ”Rorschach” är ett sant främmande föremål och som sig bör får vi inte alla förklaringar serverade på en bricka i slutet. Min enda invändning gäller de tillbakablickar till huvudpersonens (sambandsofficerens) tidigare liv på jorden som tryfferar texten. De distraherar, snarare än tillför något och ger mindre plats åt att utveckla relationerna inom expeditionsgruppen. Bokens styrka ligger i skildringen av mötet med rymden och det främmande objektet. Det är mästerligt skildrat.
Peter Watts hemsida: http://www.rifters.com/
Recensioner:
Sfsite: http://www.sfsite.com/04b/bl246.htm
Sffworld: http://www.sffworld.com/brevoff/324.html