Brasyl

- Ian McDonald, utan att avslöja för mycket, vad kan du berätta för hugade läsare om Brasyl? - Å, ingenting annat än att Brasyl - precis som Brasilien - smyger sig inpå dig, skakar på rumpan, får dig att bjuda på en drink, och på morgonen vaknar du med en venerisk sjukdom, plånboken försvunnen och en njure borta men med minnet av en sjuhelsickes åktur. En sjuhelsickes åktur. Det är inga överord. Brasyl är en av de mest intensiva läsupplevelser jag haft sedan, tja, kanske Ian McDonalds förra roman, den mästerliga River of Gods från 2003. Den gången skrev han cyberpunk förlagd till Indien; nu har han valt Brasilien som skådeplats för en historia om kvantmekanik och multipla universa, berättad i tre tidsplan (och kanske tre alternativa verkligheter).

I São Paulo år 2032 övervakas befolkningen ständigt av allseende satelliter. Det går dock att överlista dem, särskilt om man har tillgång till den kvantteknologi som börjar sippra ner till gatunivå. Edson de Freitas, en småfifflare från slummen som försöker göra sig en karriär som impressario för tredje klassens artister, har råkat i knipa och därmed i desperat behov av sådan teknologi. Det för honom i kontakt med den unga kvanthackern Fia Kishida, som han förälskar sig i. Men Fia är mer än hon först ser ut att vara och någon är ute efter henne. Frågan är vem, och varför.

I Rio de Janeiro år 2006 är det stora folknöjet dokusåpor, och de grövsta av dem alla görs av Canal Quatro. Där arbetar producenten Marcelina Hoffman, när hon inte tränar capoeira eller partajar på Copacabana. Nu har hon en ny programidé: att leta upp fotbollsmålvakten som släppte in det avgörande målet mot Uruguay i VM-finalen 1950 och ställa honom inför rätta i en TV-tribunal. Men någon tycks hindra henne från att hitta målvakten, och det verkar som om en dubbelgångare till Marcelina försöker sabotera hennes liv. Frågan är vem, och varför.

I Amazonas år 1732 har en jesuitpräst brutit kontakten med kyrkan och grundat sitt privata djungelimperium à la Kurtz i Mörkrets hjärta. Hans ordensbroder Luis Quinn, lika framstående lingvist som fäktare, har fått i uppdrag att återbörda det förlorade lammet till fållan. Till ressällskap får han en fransk vetenskapsman som är ute och mäter jordens omkrets och passar på att bedriva lite spionage för franska kronan. Men vad de finner uppåt floden är än märkligare än det kapten Marlow fann i Kongo, och kanske utgör det svaret på både Edsons och Marcelinas frågor.

Ian McDonald knyter ihop dessa till synes svårförenliga handlingstrådar i en elegant rosett: Brasyl är en imponerande romankonstruktion. Det märkvärdiga är att den, liksom alla McDonalds bästa böcker, samtidigt lyckas bibehålla den där frustande vitala energin som har präglat så mycket riktigt bra sf alltsedan pulperan.

Brasyl är full av idéer som får tanken att svindla. Den är full av dofter och smaker: kryddig gatumat, avgaser över solvarm asfalt, kaffe, mörk rom, svett och parfym. Den är full av musik: samba och baile-funk - ett soundtrack finns listat i slutet. Den är inte minst full av jeito, en unikt brasiliansk term som syftar på en sorts gatusmart fräckhet med stil. Som författaren själv säger: det här är en sjuhelsickes åktur.

Läs första kapitlet:
http://www.pyrsf.com/chapters/Brasyl/Brasyl.htm
Läs mer om _Brasyl_:
http://www.pyrsf.com/brasyl.html
Läs Ian McDonalds blog:
http://ianmcdonald.livejournal.com/
Läs några recensioner:
http://crookedtimber.org/2007/06/06/brasyl/
http://www.boingboing.net/2007/05/01/ian_mcdonalds_brasyl.html
http://www.strangehorizons.com/reviews/2007/04/brasyl_by_ian_m.shtml
Läs intervjun som det inledande citatet är hämtat från:
http://fantasyhotlist.blogspot.com/2007/05/ian-mcdonald-chats-about-brasyl.html