Helsreach

För några år sedan brukade Games Workshop hålla sommarkampanjer för sina figurspel, där de beskrev en storkonflikt som spelarna kunde påverka genom att köra figurslag hemma i vardagsrummet och sedan rapportera in resultatet. Ett av dessa var The Third War for Armageddon, till Warhammer 40.000. I bakgrundsberättelsen hade det gått femtio år sedan människoplaneten Armageddon förra gången anfölls av den brutale orchledaren Ghazghkull, en konflikt som man porträtterat flera gånger tidigare i brädspel och sina arméböcker. Den här gången skulle flera olika ordnar av Space Marines delta – övermänskliga krigare skapta i samma form som gudakejsaren. En av de främsta av dessa var Black Templars, en gruppering som ständigt ligger i krig med utomjordiska makter och andra hot mot människornas imperium.

Detta krig är skådeplatsen för Helsreach, den fristående andra boken i serien Space Marine Battles. Författaren Aaron Dembski-Bowden är, än så länge, något av en doldis i GW:s författarstall. Han har en bakgrund i dator- och rollspelsbranschen och har tidigare skrivit Cadian Blood och Soul Hunter för Black Library, om Imperial Guard respektive kaoskrigarna Night Lords, som båda tagits emot väl av fansen.

Konceptet för bokserien Space Marine Battles är förstås delvis att bygga vidare på den enormt framgångsrika Horus Heresy-serien, om fornhistorien till Warhammer 40.000 och det stora inbördeskrig som delade det unga människoimperiet itu. Viktiga nyckelhändelser, med andra ord. En stor majoritet av de som kör figurspelet lär visst samla på en eller annan fraktion av just Space Marines och är förstås mycket intresserade av fler detaljer om det lag de själva spelar, men även de som inte aktivt ägnar sig åt figurspelet kan uppskatta djuptittar på stora historiska bataljer, med fina fyrfärgskartor i mittuppslaget. Warhammer 40.000-världen är ju i grunden murrig, medeltidsinspirerad militär SF som fött fram samlarfigurer, bräd- och kortspel, tecknade serier, datorspel och så klart även romaner. Intresset av mer sagotäljande i ämnet är förstås brett.

I upptakten till Helsreach lär vi känna ordenskaplanen Grimaldus – moralisk väktare och traditionsbärare i Black Templars – genom hans egna tankar. Hans lärare och företrädare har stupat i strid och Grimaldus dubbas av ordensmästaren till ärkeeremit, högste ansvarig för disciplin och förfäderskult i organisationen. Han har förutspått sin egen död och inser att utnämningen är första steget mot att den visionen blir verklighet.

Black Templars har kallats till den krigshärjade planeten Armageddon. Imperiet har fått förvarning om att en ny orchinvasion är på väg, större än någonsin tidigare, och sänder ut nödrop till beskyddare, vänner och allierade. Vid samordningen av olika kårer och vapenslag avskiljs Grimaldus från sina ordensbröder och får i uppgift att tillsammans med bara ett hundratal fränder leda försvaret av den jättelika rymdhamnen Helsreach, en stad som delas av en gigantisk farled och i princip är omöjlig att värna i det långa loppet. Han inser att det är avsiktligt och ordensmästarens sista ord till honom, från en fjärran rymdstrid, är just att önska honom en ärofull död. Grimaldus har en armégrupp eller två av vanliga soldater till sitt förfogande och hoppas på att kunna övertala en avdelning av titanlegionerna – höghusstora stridsrobotar – att hjälpa till. Dem förutan är han chanslös. I grunden har han bara sig själv och ett fåtal ordensbröder att stödja sig mot när miljontals blodtörstiga grönskinn kastar sig mot stadsmurarna.

Berättarrösten växlar i Helsreach på ett intressant sätt mellan Grimaldus förstapersonsbetraktelser, tvivel och tankar som aldrig får lämna hans eget huvud, och vanligt tredjepersonsnarrativ. Dembski-Bowden väjer heller inte för att beskriva sina huvudpersoner som självsvåldliga och, för ovanlighets skull, ganska osympatiska. Black Templars må tillhöra mänsklighetens främsta förkämpar, men de är skapade som vapen med kriget som enda syfte. De går som halvgudar bland generaler och värnpliktiga tillika, och kan ha svårt att hålla tillbaka föraktet för enkla omodifierade människor. Det är intressant att jämföra Helsreach med föregångaren i serien, Rynn’s World, där orden Crimson Fists hamnar i en näranog identisk situation. Rymdorcher invaderar deras hemvärld och en liten, hårt pressad styrka Space Marines måste försöka hålla en vidsträckt metropol mot de framvällande horderna av grönskinn. Där författaren till Rynn’s World häller sina huvudpersoner i en stereotypt välpolerad hjältekostym vi känner igen från många andra GW-romaner vågar Dembski-Bowden ta ut svängarna lite, visa upp meningsskiljaktigheter och svagheter. Bli personlig. Och eftersom det är ärkeeremiten Grimaldus som står i fokus, kampen med det svarta slut som är hans öde, blir det bra. Vi vet hur det går med Armageddon – ingenting förändras egentligen i Warhammer 40.000 – men vi vet inte hur det ska gå med den stränge kaplanen med de mänskliga ögonen. Dembski-Bowden skriver rått och smutsigt, låter sina protagonister tala med egen röst och skildrar kriget mot den vilda fienden med den desperation, förbrödning och självuppoffring som situationen kräver.

Man får hoppas att han får fler uppdrag. Det finns ett korn i hans penna som har löfte om sig att kunna blomma upp till en ny Abnett i framtiden.