Idlewild

Idlewild fångar sin läsare redan i prologen: en för oss okänd yngling ligger paralyserad, men vid liv, på ett fält av pumpor. Som om det inte skulle vara illa nog i sig lider han dessutom av minnesförlust. Han är bara säker på tre saker: han är inte särskilt gammal, han känner starkt att han måste få veta mer om vad som hänt och någon som kallas Lazarus tycks ha dött.

Vi får sedan följa denna yngling, som ganska snart upptäcker att hans smeknamn är Halloween och att han själv verkar ha en paranoid läggning med en stark dragning åt det morbida. Halloween upptäcker fort att han inte lider av någon snedvriden LSD-tripp, vilket är hans första gissning, utan faktiskt är i skolan. Han studerar nämligen medicin på en privatskola i VR-miljö tillsammans med nio andra elever.

Nio, eller kanske bara åtta? Han vet ju att Lazarus är död, men det verkar ingen annan göra. Halloween misstänker att orsaken till den partiella minnesförlusten är att han utsatts för ett mordförsök, riktat mot mer än bara den virtuella avataren. Någon har försökt att elektrifiera Halloweens fysiska kropp. Är det bara morbid paranoia? Har han själv dödat denne Lazarus - en annan elev på skolan - eller har Lazarus helt enkelt tagit examen och lämnat dem? Var strömpulsen som skadade hans minne en oväntad överladdning i det elektriska nätet, som skolans rektor hävdar, eller var det verkligen ett överlagt mordförsök? Vem ligger i sådana fall bakom detta? Kan till och med skolans rektor vara inblandad, eller åtminstone försöka dölja brister i säkerhetssystemet? Vad har/hade Lazarus och Halloween gemensamt? Och det tycks finnas mer dolt under ytan. Fungerar verkligen allt som det ska eller finns det felaktigheter i systemet? Vad innebär då detta för eleverna? Det är många frågetecken att räta ut och varje svar Halloween får verkar leda till nya frågor...

Nick Sagan väver en intressant historia med många olika trådar och möjliga plottutvecklingar. Läsaren upptäcker världen i ungefär samma takt som huvudpersonen, vilket gör att man blir nyfiken på vart det hela är på väg, och historien har ett märkligt sug som gör att man hela tiden tänker "bara en sida till." Idlewild är en intensiv bok skriven i raskt tempo och det är lätt att följa med i utvecklingen, detta parat med att boken är kortare än 300 sidor gör att det känns som om man läser den på tre timmar även om det nog tar litet längre tid än så. En utmärkt debutroman av Sagan. Jag kommer att läsa hans nästa bok också. Idlewild får betyget fyra av fem - en stark fyra, med tanke på att det är en debut