Living Next-Door to the God of Love

Publicerad: Torsdag, 1 december 2005, Skribent: Glenn Petersen
Justina Robson är uppväxt och bor i Leeds i Storbritannien. Hon började skiva när hon var sex år gammal och har inte slutat än. På universitetet läste hon filosofi och lingvistik, då hon trodde att det kunde vara bra att ha när man skulle bli författare. För att hålla sig i form ägnar hon sig åt yoga. Living next door… är Justinas fjärde roman, och är en fristående fortsättning på Natural History. I Natural History stötte rymdskeppet Isol på ett mystiskt material med märkliga egenskaper. Ingen kan riktigt säga vad det är, så i brist på bättre går det under beteckningen Stuff. Det har förmågan att till synes forma sig efter ens önskningar. Det tycks verka i elva dimensioner, vilket får det att verka närmast magiskt i våra fyra dimensioner. Robson utgår här ifrån strängteori och det som fysikerna kallar M-teori. I Living Next Door… har det visat sig att The Stuff kan skapa hela ”fickuniversa”, som är avhängiga till vårt universum och andra. The Stuff visar sig även vara levande och kallar sig Unity. När Unity besöker vårt universum, gör det det i form av en människa kallad Theo. Theo är nu på jakt i elva dimensioner efter någon. Francine är en uttråkad tonårsflicka från Leeds. Hon bestämmer sig en dag för att rymma från sitt tråkiga inrutade liv. Det innebär att skära bort det inopererade chip i handen som håller henne i kontakt med sin lokala AI. Hon rymmer till fickuniversat Shankara som är alla helgfestares dröm (om man har råd). Där möter hon några individer som får stor betydelse för hennes framtid. Greg, en orolig universitetslärare, som vill beskydda henne; Damien en fräck alv, gjord av Stuff; Jalaeka, en transa med märkliga egenskaper, som Francine blir handlöst förälskad i. Det är ett unikt och komplext universum (universa), som Robson målar upp. Det var tillräckligt fullt av nyskapande idéer redan i Natural History, här lägger hon på några lager till. Hon förfaller aldrig till tungrodda infodumpar, utan världen vecklar sakta ut sig genom dialoger och handlingen i sig, tills man känner att det här blir väldigt svårt att beskriva i en kort recension. Robsons språk är en fröjd att läsa, följsamt och närmast lyriskt. Hur viktigt det är upptäckte jag här, då boken jag läste innan denna hade ett hackigt uppbrutet språk som var väldigt jobbigt att ta sig igenom. I och med sin komplexitet är det inte en bok att sträckläsa, utan den passar bättre att ta i mindre bitar, med lite reflektion mellan läsningarna.

Intervju med Justina Robson: http://www.strangehorizons.com/2003/20030421/robson.shtml
Justina Robsons hemsida: http://justina.inphi.net/default.aspx
Recension av Living Next Door…: http://books.guardian.co.uk/reviews/sciencefiction/0,6121,1645807,00.html


Kommentarer

Prenumerera på vårt nyhetsbrev