Provenance

Ann Leckie tar med oss till sina värld rymdimperier och utomjordisk-mänskliga allianser. Här spelar sedvanor och kulturkrockar en lika stor roll teknik och rymdkrig. I Provenance är vi långt utanför det kejserliga Radch, där flerfaldigt prisbelönta Ancillary Justice utspelades, men ekon av vad Breq gjorde sträcker sig hela vägen in i denna roman.

Inte för att Ingray Aughskold hinner bry sig om nyheter långt ifrån, hennes egna problem räcker väl. Ingrays adoptivmor är en framstående politiker och ska snart välja sin arvinge. Den personen ärver pengarna, familjenamnet och hennes plats på planeten Hwaes politiska arena. Ingray fruktar att valet faller på hennes hänsynslöse adoptivbror. I ett sista försök, lägger hon hela sin förmögenhet på att friköpa en fånge, som stal relikerna av största betydelse för planetens historia. Nu hoppas hon kunna byta fångens frihet mot information om var dessa reliker finns –kan hennes mor återställa Hwaes historia, är karriären säkrad för alltid och arvet blir Ingrays.

Det är upptakten till Provenance, en fristående roman fylld med intriger, spindel-droider och ett och annat mord. För naturligtvis går inget så smidigt som Ingray önskar. Fången är (kanske) inte ens rätt fånge, en diplomat dör på oförklarligt vis, och Ingrays släktingar smider egna ränker. Betydelsen av relikerna, och med dem planeten Hwaes historia och plats i universum, ifrågasätts både av fiender utifrån, och av den som en gång var utvald att vakta dem.

Vad betyder historia egentligen, frågas Ingray, och vi läsare med henne. Anor, familjeband och traditioner – kan de mätas via historiska reliker, som Hwaeanerna tror, eller är de mer subjektiva än så? Och har det förflutna då överhuvudtaget ett värde?

Mitt i alltihopa sticker Geck, universums minst sällskapssugna intelligenser, sina lemmar i blöt. En av de fyra Erkända arterna, håller de sig vanligen isolerade på sin hemplanet. Men borta i Radch-dömet kräver de artificiella intelligenserna ett eget Erkännande och en stor konklav har kallats: Representanter för Människor, Geck, Rrrrr och de mäktiga Presger måste samlas för att fatta ett beslut. Så varför blir Geck-ambassadören plötsligt så intresserad av Ingrays bestyr att en diplomatisk kris hotar att uppstå?

Ann Leckie stannar sällan upp berättelsen för att informera oss jordiska läsare om sådant som är självklart för kulturerna hon beskriver, utan låter oss pussla ihop ledtrådar och dra egna slutsatser. Hennes romanfigurer navigerar sina liv efter osynliga regler, som för dem känns lika självklart som tanken för oss om att efter skoltiden ska vi till jobbet större delen av livet. Kön, familjeband och rätten till att identifiera sina egna sanningar är teman som känns igen från Ancillary Justice-trilogin, men här berättas i en annan form – inte rymdopera, utan familjedrama. Ingray är hemma i sin kultur, från en provinsiell överklass, och allteftersom konflikten tilltar dras hon mellan sina ideal och egna känslor. Samma frågor speglas i de andra handlingstrådarna; barn som vänder sig mot sina föräldrar, personer som slängs ut ur sin kultur eller tar till sig en ny, med allt det innebär.

Det hela är skrivet med stor charm och samma fina språk som gjorde Ancillary Justice till en favorit bland många. Att hela handlingen kretsar kring fornlämningar säger sitt, men vi har även härliga detaljer som de spindelika, biomekaniska droiderna som kanske härrör från Geck, den chockerande bristen på te (fråga bara ambassadören från det kejserliga Radch), och födelsedagsceremonier där barn inträder i vuxenlivet, för första gången könade personer. Alla dessa små och stora saker ger oss en inblick i en kultur med främmande i sina seder, men där de djupa drivkrafterna känns genommänskliga. Provenance är en roman som kräver lite eftertanke för att se hur detaljerna hänger ihop, men i gengäld tål både en och två omläsningar.