Rosewater

Rosewater vann romankategorin i the Nommo Awards 2017, ett pris för afrikansk genrelitteratur, så det var med stor nyfikenhet och spänning som jag började läsa boken. Jag blev inte besviken. Den utspelar sig i Nigeria, i en framtid där det vid flera tillfällen har fallit utomjordiska organismer till jorden som börjat förändra naturen kring sig. Människor har försökt studera och förstå den utomjordiska närvaron, men med ganska begränsad framgång. USA har brutit all kommunikation med omvärlden, folk handlar illegalt med utomjordiska djur och vissa människor har utvecklat psykiska krafter via infektion av utomjordiska sporer.

Huvudpersonen är Kaaro, en tidigare ungdomsbrottsling som blivit hemlig agent. Han var en av de första som uppvisade psykiska förmågor, som att kunna läsa tankar och hitta föremål eller personer folk letar efter och blev därför värvad av en hemlig byrå inom den nigerianska staten. Han är placerad att övervaka situationen i Rosewater, en stad som har växt fram kring en mystisk utomjordisk kupol. Kupolen är ogenomtränglig, men en gång om året öppnas en bit av den och personer i omgivningen blir helade från skador och sjukdomar. Detta gör att människor vallfärdar dit, trots att miraklet ibland har mörka bieffekter. Boken utspelar sig när Kaaro är i medelåldern men visar flera tillbakablickar på hans liv, där läsarens frågor efterhand får svar, som hur Kaaro blev värvad till som agent, och hur kupolen i Rosewater uppstod.

Kaaro är ganska missnöjd med sin tillvaro, ogillar organisationen han arbetar för och är plågad av minnen av sina misslyckanden. Dessutom kan det vara komplicerat att umgås med andra när man måste anstränga sig för att inte läsa deras tankar. När han upptäcker att andra personer med psykiska krafter börjar dö eller försvinna börjar han undersöka det, och måste ställa sig obehagliga frågor kring vad utomjordingarna egentligen har för plan för honom och hans likar.

Medan jag läste blev jag påmind om både Jeff VanderMeers The Southern Reach och China Mievilles Embassytown, med sina mystiska, svårförståeliga utomjordingar och hintar om annalkande katastrof. Det är en ganska långsam berättelse där läsaren får ge sig till tåls och själv spekulera kring saker.

Rosewater är första boken i en kommande trilogi, men enligt mig går den också bra att läsa som en fristående roman. Jag väntar dock med spänning på nästa bok.