The Light Ages
Denna hans andra roman var väl värd att vänta på. Det är en omtumlande storslagen resa i ett England som det kunde varit. År 1678 upptäcker en engelsman vid namn Joshua Waggstaffe en underjordisk källa av Eter. Det är ett naturligt magiskt ämne som kan fås att utföra det mesta. Det kan göra knivblad skarpa, byggnader blir hållfasta, man kan skapa enhörningar och drakar av embryon till vanliga djur, och mycket annat. Bokens handling tilldrar sig 300 år efter denna upptäckt, och Etern grävs nu ur allt djupare gruvor. Det är ett smutsigt och farligt jobb, inte olikt att arbeta i kolgruvor. En negativ aspekt av användandet av eter är att nästan all teknisk och social utveckling har avstannat, och man är efter 300 år fortfarande kvar på en närmast viktoriansk nivå. Alla yrkesgrupper som använder sig av etern, vilket är de flesta, har organiserat sig i skrån, som svartsjukt bevakar sina hemligheter. Den som inte är medlem i ett skrå kallas Marts, och står på samhällets absoluta botten.
I boken får vi följa Robert Borrows under hans uppväxt i en liten gruvby i Yorkshire, och sedan vidare hur han hamnar i London, och hans upplevelser där. Eftersom han rymde hemifrån innan han blev upptagen i sin fars skrå, så är han en Mart, en skrålös och får hanka sig fram på daglönejobb och småstölder. En dag i London träffar han en flicka som han helt kort lärde känna under sin barndom i Yorkshire. Annalise är inte som andra. Etern har sina faror, och utsätts man för en överdos av ren eter, kan det leda till skador, som gör att man förvandlas till en märklig varelse. När man går i skolan blir alla testade för att utröna om man är en riktig människa, eller är förvandlad, en Changeling. De förvandlade spärras in på institutioner, så de inte skall besvära eller vara till fara för riktiga människor. Annalise, flickan Robert är så dragen till, var förvandlad redan från födseln. Hon lyckades dock hålla sig undan från Ihopsamlarnas skrå, vars uppgift det är att hitta och ta om hand alla förvandlade. Relationen mellan Robert och Annalise är komplicerad och finns med under hela boken.
The Light Ages är ingen traditionell spänningsroman, utan den är mer en beskrivning, genom Roberts ögon, av ett alternativt England. MacLeod gör det på ett så övertygande sätt, att man under läsningen av boken nästan kan tro att det var så här det var en gång. Boken ger ekon av Dickens England och för den delen av Mievilles Crobuzon. Den är skriven med ett mycket lätt handlag, med ett vackert poetiskt språk som glider ansträngningslöst förbi. Innan man hinner hejda sig, så har ännu ett kapitel glidit förbi. Det är fascinerande att en roman med så få traditionella spänningsmoment kan vara så spännande. En bok jag helhjärtat kan rekommendera.