The Long Way to a Small Angry Planet
Bokens universum är fullt av olika kulturer och historia som man får sig lätt serverat både genom personliga minnen, samtal och andra källor. Och i den här galaxen är det människorna som är kusinerna från landet. Som alltid finns det teknofobi, xenofobi och påfund om renrasighet som stör relationerna mellan de olika raserna och personerna, men något annat vore ju konstigt.
Den bakomliggande filosofin tror jag bäst beskrivs med ett citat från boken: ”Nobody should be alone. Being alone and untouched… there’s no punishment worse than that. “
Så börjar historien – ett rymdskepp färdas genom rymden… Nej, vänta – först måste byråkratin blidkas med en ny och oerfaren administrator i besättningen, Rosemary Harper, som döljer sitt namn och sitt förflutna.
Så börjar historien på nytt – rymdskeppet The Wayfarer stansar hål i rymden och bygger maskhål. En besättning med detta högst oglamorösa yrke, får chansen på ett osannolikt välbetalt uppdrag.
Samtidigt vankas det oroligheter när en klan av rasen Toremi, mest känd för att inte komma överens med någon, inte ens sig själva, plötsligt blir medlem i den galaktiska unionen. Jobbet att skapa ett maskhål till deras planet får naturligtvis The Wayfarer. Det är en riskfylld operation att bjuda in en så aggressiv ras i den galaktiska gemenskapen, men de har ju så mycket av den speciella alg som är viktig för rymdfarten…
Becky Chambers publicerade själv den här romanen efter en framgångsrik kickstarterkampanj. Boken blev väl emottagen, och det gjorde att förlaget fick upp ögonen för henne och erbjöd henne att ge ut den på traditionellt vis. Becky är uppväxt i Kalifornien i USA, men har också bott i Skottland och på Island.
Författarens hemsida: http://otherscribbles.com/
Becky Chambers spelblog: http://www.themarysue.com/tag/quest-log/