The Years Best SF 2008
Ibland kan man reflektera över formen på novellen man just läst. Till exempel att science fiction ofta betraktas som en utpräglad idélitteratur. ”Tänk om det skulle vara så här…” tänker sf-författaren och skriver en berättelse som bygger på idén att vi kan terraforma planeten Mars och göra den beboelig. Tänk om man bygger ett mångenerationsrymdskepp och åker till andra solsystem, vad händer om vi kan ladda ner vårt medvetande i en ny, fräsch kropp när den gamla blivit sliten? En annan idé kan vara att skruva till växthuseffekten någon grad eller två och skapa en nära framtidsvärld som bakgrund för en spännande och kanske tänkvärd historia. Och så vidare – spekulativa idéer är sf-författarens näring och bränsle.
Ibland framförs emellertid den kompletterande åsikten att science fiction är bäst i novellform. Tanken är att den idé eller idéer som författaren valt att bygga en historia på sällan håller för en hel roman; att det kortare novellformatet tvingar författaren att vara ta bort allt onödigt och vara konkret och omedelbar.
Prova själv och se vad du anser om ovanstående resonemang. Som forskningsmaterial rekommenderas Gardner Dozois The Year’s Best Science Fiction. Men bered dig på en bitvis rätt krävande läsning. För varje novell måste man bygga upp ett nytt fiktivt universum i sin fantasi, och dessutom ta till sig ett nytt idéinnehåll och en ny författares språk och sätt att berätta en historia.
Dag 1 inleds med Stephen Baxters ”Turings apples”. Du befinner dig tjugo år fram i tiden, och det mesta är igenkännligt. Men så får vi veta att den första SETI-signalen just har emottagits i England. Vad det innebär för vårt samhälle att förekomsten av intelligent liv långt borti universum bekräftats? Ingenting? Eller allting?
Dag 2 fortsätter med ”From Babel’s Fall´n Glory We Fled” av Michael Swanwick. Nu är du i den avlägsna framtiden i ett annat solsystem och människan söker kolonier att utnyttja. Swanwick förklarar just ingenting, utan bjuder in läsaren att själv förstå hur världen hänger ihop (vad som ibland kallas ”show, don’t tell). Det tar några sidors koncentrerad läs- och omläsning, men sedan är man orubbligt fast. Idéinnehållet är hämtat från ekonomiska teorier och applicerade i en extremt annorlunda miljö. Men drivkrafterna för arbete, tillgång och efterfrågan och vinstmaximering är högst igenkännliga.
Dag 3 innebär ”The Gambler” av Paolo Bacigalupi, och då är du tillbaka i nära framtiden igen, fast i Los Angeles där informationssupermotorvägar lovar utopia och dystopia på en och samma gång.
Trettio dagar och trettio noveller senare är du kanske inte en bättre människa, men du har fått bångla hjärnan och har förhoppningsfullt haft roligt under tiden. Somliga noveller kommer du att irritera dig på, andra kommer att lämna dig likgiltig. Men jag törs nästan lova att majoriteten kommer att ha roat dig. Men glöm inte att sätta ett betyg i kanten med en blyertspenna!
Hårda fakta: The Year’s Best Science Fiction – Twenty-Sixth Annual Collection i urval av Gardner Dozois (känd för att under många år ha varit redaktör för Isaac Asimov´s Science Fiction Magazine). Innehåller trettio noveller på drygt 600 sidor i storformat (så kallad trade paperback). Några noveller är korta, men de flesta ligger på omkring 15-20 sidor eller mer. Av trettio författare är tio kvinnor; de flesta medverkande är anglo-saxiska men en och annan utomjording har krånglat sig in i sällskapet, till exempel finnen Hannu Rajaniemi. Alastair Reynold är med, Ian McDonald (med två noveller), Elizabeth Bear, Nancy Kress med flera och mera. Urvalet kommer från novellsamlingar, magasin och nättidskrifter och allt publicerades första gången under 2008.