Intervju med Jason Schreier om nya boken Play Nice

Jason Schreier är ett av de mest framträdande namnen inom speljournalistiken idag. Hans meritlista är gedigen med arbetsgivare så som nyhetsbyrån Bloomberg News och tv-spelssiten Kotaku. Varje vecka gör han även tv-spelspodden Triple Click, en varm rekommendation till alla med minsta intresse för tv- och datorspel.  

Under sin tid på Kotaku blev han känd för att lyfta problematiken med de hårda arbetsförhållanden som ofta råder i spelbranschen. Något som han fick chans att gå på djupet med i sin första bok Blood, Sweat, and Pixels. Han fortsatte sedan att utforska ämnet i boken Press Reset. Nu är han tillbaka med sin tredje bok: Play Nice: The Rise, Fall and Future och Blizzard Entertainment. Precis som titeln antyder berättar han här historien om Blizzard, en av världens största speltillverkare med titlar som World of Warcraft, Diablo och Overwatch under bältet. I samband med släppet fick vi chansen att ställa några frågor till Jason.  

Först vill jag bara säga stort grattis till släppet! Var Blizzard ett självklart ämnesval när du började planera inför boken? Vad ledde till det beslutet?  

Jag började arbetet med Play Nice våren 2021, ett par månader innan min förra bok Press Reset släpptes. Det fanns huvudsakligen två skäl till att jag ville skriva en bok om Blizzard. Det ena var att jag tycker att de är ett fascinerande företag som varit med och utvecklat några av de största och mer intressanta spelserier som gjorts. Det andra var att jag hade hört om några av de konflikter Blizzard hade med sitt moderbolag, Activision, som i slutändan ledde till att deras VD och medgrundare, Mike Morahime, lämnade företaget. Det fick mig att tänka att det kanske fanns tillräckligt med underlag här för en hel bok här. Efter det följde ytterligare oväntade vändningar och när jag väl påbörjade grävandet på riktigt insåg jag att historien om Blizzard är mer galen och fascinerande än vad jag någonsin vågat tro.    

Dina tidigare böcker har behandlat utmaningarna med spelutveckling och de hårda arbetsförhållanden spelutvecklare ofta utsätts för. Tog du med dig några lärdomar från dem i arbetet med nya boken och i så fall vilka? 

Mina två tidigare böcker var antologier – samlingar av kortare berättelser – Play Nice berättar en enda lång historia, så både arbetet och skrivprocessen var faktiskt anmärkningsvärt annorlunda den här gången. I mina två tidigare böcker behandlade jag varje kapitel som egna fristående artiklar, med den här boken behövde jag närma mig historien på ett helt annat sätt. När jag tänker tillbaka på arbetet med de två tidigare böckerna och reflekterar över vad jag kunnat göra annorlunda, inser jag att jag lärde mig massor om bland annat narrativ struktur, att klippa utfyllnad, sätta ett tempo, hur en faktiskt blir klar med en bok och mycket mer därtill.   

Att berätta historien om Blizzard Entertainment måste ha varit en svindlande utmaning. Vilken del av historien kände du var viktigast att förmedla till läsaren under arbetet med boken?  

Jag tror det finns en uppfattning om att Activision förstörde Blizzard, men sanningen är så klart betydligt med invecklad och nyanserad än så. Jag hoppas att boken ger en rättvis och korrekt bild av verkligheten: att Blizzard var en speciell plats för många människor och att företaget gjorde massor av fantastiska saker, men det hade också en mängd interna problem. 

De hårda och ofta toxiska arbetsförhållandena som ofta råder i tv-spelsbranschen är problem som även går att se i till exempel film- och musikindustrin.  Vad tror du det är som gör att det är ett så pass vanligt förekommande problem i konstnärliga och kreativa miljöer? 

Många människor vill jobba i kreativa miljöer, vilket gör dem lätta att utnyttja – bränner du ut dina arbetare finns det en lång kö med folk som är villiga att ta deras plats. Det är även här nyanserna av historien kommer in, kreativa yrkesområden attraherar människor som verkligen bryr sig om arbetet de gör. Om du verkligen bryr dig om arbetet du gör är det mer troligt att du hänger ditt liv till det… Även om det bara gynnar personerna över dig i företagshierarkin.  

Tror du det finns en chans till en ljusare framtid med bättre arbetsförhållanden för spelutvecklare om vi blickar framåt? 

Det gör jag. Jag tycker spelbranschen utvecklats massor. Om en exempelvis tittar på crunch-kulturen som rådde under 1990-talet så var den helt galen… det är inte många företag som skulle komma undan med något liknande idag, med då fanns den överallt. Vi ser även att utvecklare själva är mer villiga att lyfta och visselblåsa problem på arbetsplatsen. Det är även fler kvinnor i ledarroller hos speltillverkare än det någonsin varit tidigare.  

Vad händer härnäst? Ska du unna dig lite välförtjänt ledighet nu när boken är släppt eller har du redan börjat fila på nästa?    

Jag har redan börjat fundera på nästa. Vad borde den handla om?  

Slutligen måste jag fråga har du, utöver din egen bok så klart, någon bokrekommendation? 

En äldre bok: The Lies of Locke Lamora av Scott Lynch, en av mina absoluta fantasyfavoriter.  

En nyare bok: The Bright Sword av Lev Grossman, en underbar version av myten om Kung Artur som släpptes tidigare i år.   

Foto: Aiko Austin