Buddy Longway
När jag var liten läste jag Buddy Longway på biblioteken. På många sätt klassiska vilda västern-äventyr av Derib, som kanske är mest känd för sina barnserier om lilla pojken Yakari som kan tala med djuren. Buddy Longway berättar kortare små historier om pälsjägaren med samma namn som lever och livnär sig i obygden någonstans i de centrala norra delarna av nuvarande USA, men de följer alla på varandra och berättar en mer komplex världsbild ju längre serien pågår. Den enda västerländska civilisation består av ett fort med en liten by i, mellan områden där sioux- och svartfotsindianer (siksikauwa) bor.
Redan i första berättelsen träffar Buddy en ung sioux-kvinna, Chinook, och de förälskar sig i varandra och gifter sig. Några hundra sidor senare har de två barn ihop och har byggt ett litet hus. Det är vardagsdramatik både i det stora och det lilla, och till skillnad från alla andra franskbelgiska serier åldras personerna och utvecklas med åldern från seriealbum till seriealbum. Barnen växer och blir äldre, Buddy och Chinook går från unga småbarnsföräldrar till medelålders, och runtomkring dem förändras även landskapen och befolkningen däri. Fler och fler europeiska nybyggare från östkusten tränger allt längre in på kontinenten och de olika indianstammarna får successivt flytta på sig i etapper. Konflikter mellan grupperna pågår ständigt och ligger som en våt filt över hela berättelsen. Som läsare med lite kunskaper kring USA:s 1800-tal vet jag vartåt det barkar, och även om serien mest handlar om när Byddy och sonen ska jaga en älg eller att Chinook drar för att träffa sin bror och lämnar Buddy hemma med dottern över vintern pågår de här slitningarna i bakgrunden hela tiden.
En annan sak som särskiljer Buddy Longway från Spirou, Tintin, Lucky Luke, Blueberry och andra liknande serieäventyr är att huvudpersonen är långt ifrån ofelbar och mycket mänsklig. Buddy är en bra seriehjälte med den ”rätta” moraliska kompassen, men han tillåts göra misstag och vinner långtifrån alla handgemäng. Dessutom finns det något så ovanligt som kapabla kvinnor som inte bara är där för att de är just kvinnor, utan även har distinkta personligheter och agendor. Hurra! Både Chinook och dottern Kathleen får växa ikapp med Buddy och sonen Jeremiah och är inte bara där för att spela upp männen, även om vi oftast följer Buddy.
Det finns totalt 20 seriealbum med Buddy Longway, varav 16 tidigare gavs ut på svenska på 1900-talet. När de nu samlas i tunga samlingsalbum håller jag tummarna för att jag äntligen får läsa ända till slutet. De förtjänar en större läsekrets. Det rör sig om ganska gamla serier från en tid då vilda västern som genre var mycket större än nu, men de är så pass välskrivna, smarta och fint illustrerade för att hitta ny publik. Även jag som generellt inte uppskattar genren faller pladask, och så har även min fru gjort sedan jag kom hem med de nya utgåvorna. Husfriden är säkrad.
David