Chain of Iron

Vissa författare kan man bli irriterad på för att de aldrig släpper sina nya böcker. Det känns som om de gör allt för att hålla oss läsare väntande, trånande efter nästa del i serierna vi älskar. 

Cassandra Clare är INTE en sån författare. Sällan har vi sett ett universum växa och utvecklas på så kort tid som Clares Shadowhunters-värld. Sedan första boken publicerades 2007 har vi fått lite mer än en bok om året, alla spin-offs och prequels inräknade.

Chain of Iron är andra delen i serien Last Hours, kronologiskt bland de första böckerna från Shadowhunters värld. Vi dras åter in i Clares kärleksdraman, fyllda av missförstånd och kamp mot demoniska krafter. Den här gången utspelar det sig i den engelska societeten i början av 1900-talet. 

Efter händelserna i den första boken, Chain of Gold, lever Cordelia utåt sett det perfekta livet. Hon är en hjälte beväpnad med det legendariska svärdet Cortana, förlovad med sin barndomsförälskelse och kommer snart att återförenas med sin far. Men Cordelias far har blivit bitter och cynisk. Cordelia kan inte använda Cortana utan att bli bränd. Och förhållandet med James är en fasad för att rädda Cordelias anseende. James är i sin tur egentligen kär i den mystiska Grace Blackthorne (eller är han det…?) och kämpar mot sina demoniska gener. Och mördaren som har härjat på Londons gator kan vara närmre än de tror. 

I Chain of Iron har Clare verkligen stramat upp berättarperspektivet. Hennes tidigare böcker kunde upplevas som lite spretiga med flera perspektiv och många karaktärer som gav sin syn på händelser. Nu är det huvudsakligen Cordelia, James och Lucy som för handlingen framåt, med några få kortare instick av andra karaktärer när handlingen kräver det. Dessutom har Clare verkligen gjort sin research, och historienördar kommer med största säkerhet vara nöjda med skildringen av den edvardianska tidens seder och sociala koder. 

Allt som gjorde Shadowhunters till en succé finns kvar; kärleksdraman, action, representation, magi och tidvis torr humor. Clare har verkligen lyckats med de nyanserade och (mer eller mindre) dynamiska karaktärerna som kämpar med sina egna drivkrafter och andras problem. För det är ju ändå karaktärerna som har gjort att Shadowhunters fandom är så himla stort och engagerat. I alla år har folk svurit i frustration åt karaktärerna, gråtit, skrattat och shippat olika konstellationer. Chain of Gold är inget undantag.