Lucifer

Den fallna ängeln Lucifer dök första gången upp 1989 i Neil Gaimans serie Sandman. Gaiman hämtade i sin tur inspiration från 1600-talsdiktaren John Milton, som i Paradise Lost beskriver hur Lucifer tillsammans med andra landsflyktiga upprorsmakare från himlen planerar att sabotera Guds senaste älsklingsprojekt – jorden och människorna. Lucifer tar sig till Edens lustgård, där han förleder Adam och Eva till syndafallet. Paradise Lost är med andra ord en text med hög fantasyfaktor.

Det är inte bara Gaiman som har låtit sig inspireras av den. Men Gaimans Lucifer hör till de bästa, charmigaste och mest sympatiska versionerna av Mörkrets furste. Han blev så populär att han fick en egen tecknad serie (skapad av Mike Carey, en väldigt trevlig och mångkunnig herre som som numera kanske är mest känd för The Girl With All the Gifts). Senare tog andra serieskapare vid och serien levde vidare, lite i skymundan men utan att helt tappa sin läsarskara.

Och sedan small det till. Lucifer blev tv-serie, med walesaren Tom Ellis i huvudrollen och lättsamt romantiska handlingar där Mörkrets furste försöker sköta sin nattklubb i Los Angeles, jonglera romansen med polisdetektiven Chloe och handskas med sin himmelska familj fylld av allt annat än underbara släktingar. Framgången var ett faktum. Nu har åtta nya avsnitt släppts på Netflix och serien håller fortfarande hög kvalitet. Ytterligare en säsong på planerad. De tecknade serierna berättar om en lite annorlunda, men ändå väldigt underhållande, djävul och är klart läsvärda för alla som gillar tv-serien.